Inlandspoliserna Adam Nyström och Maria Lestander. Foto: Britta Stenberg
Narkotikan brer ut sig. Numera är det inte längre ett problem koncentrerat till stora städer eller tätorter.
Polisen har konstaterat att narkotikamissbruket skördar offer oavsett var man bor. Att bo i glesbygd innebär inget undantag. Det finns i dag tillgång till droger på internet, langare har sina nätverk och då det gäller ungdomar, är föräldrarna oftast bortdribblade.
- Ungdomar av i dag är upplysta. Ofta greppar de mera än de vuxna. Därför är det mera viktigt än någonsin att vuxna är observanta, ställer frågor och engagerar sig så mycket de bara kan, säger inlandspoliserna Adam Nyström och Maria Lestander.
De tidiga upptäckterna som leder till de tidiga insatserna kan vara avgörande.
Vad ska man då som privatperson göra vid misstanke om narkotikaförekomst?
Det finns ett svar: Tipsa polisen! Och här finns en skillnad mellan stad och landsbygd:
Att bo i glesbygd där närheten och personkännedomen är stor, kan medföra att det kan kännas genant att "lägga sig i" eller att formulera allvarliga misstankar mot människor man känner.
- Den som tipsar har rätt att vara anonym, vi behandlar sådana tips lika seriöst som andra, säger Adam Nyström.
Från polisens horisont är det ett "pussel" som måste läggas. Det ena läggs till det andra och så småningom brukar det leda till tillslag. Men, säger Maria Lestander, det är ett grannlaga arbete som inte syns.
- Det händer att folk frågar oss varför vi inte gör något, eftersom vi antas veta sådant som "alla vet". Det första är ju att vi inte kan diskutera våra arbetsmetoder, det andra är att vi behöver tips. Det är inte säkert att "vi vet".
Polis i glesbygd har ett stort arbetsområde och många olika uppdrag ryms inom detta.
- Det är klart att vi har färre resurser. I storstäderna har man enheter som jobbar enbart med narkotika, det är en viss skillnad, säger Adam Nyström.
