Janós Bognár heter han, den 23-årige killen från Szombatnely i Ungern, som har gråa mjukisbyxor på sig och hälsar välkommen i Slagnäs sporthall. Nyligen hitflyttad och anställd av Tjintokk för säsongsarbete. 21 barn och ungdomar står som tända ljus på ena sidan av hallen. På den andra sidan, tillresta och nyfikna föräldrar. I mitten Janós och medhjälparen Juni stenberg.
– Vi hade definitivt inte räknat med den här uppslutningen. 21 stycken! Men det är ju jätteroligt att det finns ett sådant intresse, säger Stenberg.
Janós Bognár har tränat Kung Fu sedan han var 15 år gammal och har efter det utbildat sig till instruktör. Han lär även ut grunderna i parkour, när de är rätt lika med grunderna i Kung Fu.
– Jag har hållit på med parkour i lite drygt tre år själv och tycker att det är ett kul sätt att uttrycka mig på. För det är ju det allt handlar om, att överkomma rädslor och se möjligheter istället för hinder. Och samtidigt göra akrobatik av det. Man ser helt annorlunda på en stad sedan man börjar med parkour.
Som en hinderbana
Med devisen ”man tager vad man haver” börjar träningen. Mattor för den korrekta kullerbyttan, plint för kontrollerade hopp och mjuka landningar, ribbstolar för ett bra grepp och hoppkontroll. Lite som en hinderbana. Till ungdomarnas stora förtjusning.
– Om intresset fortsätter att vara så här stort kommer vi att dela upp träningarna på något vis så att det inte blir så lång väntetid för deltagarna. Jag hade kanske räknat med kanske 6–10 personer, och så länge vi är så många kommer träningarna att fortsätta även under våren, säger Janós Bognár.
Med huvudet före
Själv trotsar han tyngdlagen när han visar hur det kan se ut om man tränat i flera år. Han kommer flygandes med huvudet före över en plint och landar med en spänst likt en jaguar. Själv använder jag båda armarna när jag krånglar mig upp på samma plint för att ta en översiktsbild.