HEAVY METAL. ”Thank you for the demon” är Mustaschs åttonde album. Och på åtta album har bandet aldrig vikt en tum från det som gjort dem stora. Lättnynnad, rak och ja, nästan korkad hårdrock. Inget fel med det, men Ralf Gyllenhammar och Mustasch känns sällan mer än lite kul. Och hårdrock ska inte vara kul. Den ska vara på blodigt allvar. Farlig, till och med. Mustasch är ingetdera.
Mest kul är att tunga ”The mauler”, medvetet eller omedvetet, påminner om sentida Celtic Frost-spåret ”A dying god coming into human flesh”. Men återigen, mer än kul är det inte. Och så fortsätter det . ”Borderline” påminner lite om Metallica. Och så vidare. Lite kul, men inte mer. Dock har dansanta gungaren ”I hate to dance” ett föredömligt budskap. Dans är lika med hat.
DENNIS FAHLGREN