”Det känns som alldeles nyss” Anders Forsséll och Erik Sanberg ser på bilder från när de själva var barn i Frälsningsarméns musikkår. Foto: Jonas Nilsson.
På fredag har Frälsningsarméns musikkår i Skelleftehamn sin årliga musikfestival i Sankt Örjans kyrka.
Musikanterna Steffan Jonsson och Erik Sandberg har varit med i kåren sedan starten på 40-talet. Anders Forsséll gick med några år senare.
– Man tappar perspektiv på hur tiden går. Det känns som alldeles nyss jag sprang runt här som pojke, berättar han.
Nu har kåren stämt upp till spel och sång i 75 år. Det kristna budskapet har varit en grundpelare och kåren framträder mestadels vid gudstjänster.
– Även om vi inte ser lika många som kommer till gudstjänsterna så vet vi att det är många som söker, som ställer de stora livsfrågorna. Därför är det viktigt att vi är öppna med vår tro och visar att vi finns fortfarande, säger Anders.
Det finns plats för mer än religion i kåren. Alla framhåller den gemenskap och tillhörighet som gruppen ger.
– Är man borta ett tag så blir man efterfrågad, säger Steffan Jonsson, som även undervisat en hel del yngre under sina år i kåren.
Förut kunde Frälsningsarméns musikkårer få mer direkt kontakt med ungdomar. Musikundervisningen i landet har förändrats en hel del sedan 40-talet. Nu lär sig de flesta spela i Musikskolan.
– Det är mycket svårare nu, berättar Steffan.
Alla visar inte heller lika stor uppskattning för blåsinstrument som tidigare.
– Vi hör till och med att stora symfoniorkestrar har svårt med att få tag i bra blåsare idag, säger Anders.
Trotsar trenden
19-årige Cliven Lonzaniabeka är musikkårens yngste medlem. Han har praktiskt taget lärt känna hela sin vänkrets genom musikkåren och Frälsningsarmén.
– Det är folk söderut, i Norge, i Finland och på alla möjliga ställen, säger han.
Kåren försöker också engagera ungdomarna som kommer och hjälpa dem in i gemenskapen.
– Vi vill att de ska få åka ut på ungdomskonferenser och liknande samlingar, berättar Anders.
Cliven introducerades i miljön i samband med att hans mamma läste Svenska för invandrare. Även hon hyllar kårens kamratskap.
– Det är en familj, ropar hon från första bänkraden.
Både de mer rutinerade musikanterna och Cliven instämmer ljudligt.
– Det här har betytt så mycket för oss, därför vill vi att andra ska få uppleva samma sak, säger Anders.
– Även när vi inte spelar så är vi en familj, säger Erik.
Det här har betytt så mycket för oss, därför vill vi att andra ska få uppleva samma sak.
Stämmer upp. De erfarna musikanterna Anders Forsséll, Erik Sandberg och Steffan Jonsson tar ton tillsammans med musikkårens yngste tillskott Cliven Lonzaniabeka. Foto: Jonas Nilsson.