HIPHOP. Första skivan, ”Äppelknyckarjazz”, bestod av träffsäker samhällskritik förpackat i en välsittande partymundering. När uppföljaren ”Ut ur min skalle” kom dämpades partyt något och det hela hamnade i ett ingenmansland som gör att det än i dag låter trevande. Men nu känns föregångaren som en nyttig mellanperiod. Med större fokus på den taktfasta ljudbilden och välträffande texter har de hittat ända fram.
Swingen är fortfarande där. ”Nitroglycerin” är ett välljudande bevis för detta och det vore synd att helt överge ett vinnande koncept. För trots att blåset är mer tillbakadraget än tidigare kan man inte missta Movits för något annat i Sverige. Johan Rensfeldt har i sanningens namn inte den mest variationsrika stämman och det behövs förstärkning på sina håll. Timbuktu, Chords, Maskinen och Zacke lyfter sina spår och frågan är om inte den sistnämnde medverkar på vad som borde bli en långvarig radioplåga i ”Halvvägs”. Maken till beroendeframkallande visselslinga har jag inte hört sedan Peter, Bjorn and John gjorde att världen gick och visslade ”Young folks”.
ANDERS SAMUELSSON
