Det här är den femte deckaren jag läser om den danske kriminalinspektören Carl Mørck och hans assistenter, den hemlighetsfulle Assad och den färgstarka Rose som retar Carl vad hon än gör. Jussi Adler-Olsens grepp att låta den undanskuffade Avdelning Q husera nere i källaren i polishuset har blivit ett udda och pittoreskt inslag. Där kan Assad lägga ut sin bönematta och den oförskämde och plumpe Carl kan diskret vårda sin panikångest. Titeln ”Marcoeffekten” syftar på huvudpersonen, en zigensk femtonårig pojke som rymmer från klanens överhuvud när han tjuvlyssnar och får höra att denne planerar att stympa honom för att han som tiggare ska dra in mer pengar. Marco lever på gatan, jagad av sina plågoandar och av en annan för honom oförklarlig grupp personer. Det är tydligt att han ska oskadliggöras. Samtidigt utspelar sig ett drama där en grupp bankpotentater myglar med medel för u-landsbistånd.
Allt fuffens med aktieköp och investeringar engagerar inte, men det är omåttligt nervpirrande när de fula fiskarna ger sig på varandra. Pojken Marco är kanske i gulligaste laget och de onda väl onda när fantasin skenar i väg för Adler-Olsen och alltihop slutar i ett våldsamt crescendo. Men humor och action i denna saliga blandning ger ändå storartad underhållning. INGER LUNDQVIST