POP.Det räcker med att läsa låtlistan för att förstå att detta inte är fråga om någon gladpop. "Det blir inte bättre", "Hämnden är ljuv" och "Ingen bryr sig" är tre ledtrådar på vad som komma skall. Men att det skulle slå så hårt, rakt igenom de mest bepansrade av känslohöljen, hade nog få kunnat ana. Det är naket, självutnämnande och bultande brutalt ärlig svärta som pulserar på "Min stora sorgs", a.k.a. Anso Lundins, debutskiva.
Den knivskarpa och kalla elektroniska ljudbild som löper skivan igenom skapar tillsammans med Lundins smått uppgivna men likafullt kraftfulla röst gör detta till en av de intressantaste debuterna på mycket länge.
ANDERS SAMUELSSON