VISPOP.När Mikael Wiehe drog en jättepublik på Trästock häromåret kändes han inte särskilt överårig, men likväl är det sin egen spegelbild han syftar på när han konstaterar att han börjar vara en gammal man. Som så många gånger förr använder han sina iakttagelser för att skriva en låt – denna gång om att åldras med värdighet. Hans texter är suveräna men musikaliskt är han tämligen förutsägbar. ”Har du börjat lyssna på svensktopp?” sa min dotter när jag spelade skivan. En sång som ”Min bäste vän är död” med enkla rim på hopp och kropp och vaknar aldrig opp, är tårdrypande men balanserar precis på rätt sida gränsen till det patetiska. ”Hur tänker du” och ”Huset” – med Timbuktu som gäst – är tydligt politiska, men annars är innehållet nästan lika privat som albumet om hans skilsmässa.
ULF TORSTENSSON
