Monas make är förtvivlad över hur hans hustru behandlats, och att paret förts bakom ljuset: ”Migrationsverket visste att polisen skulle hämta henne, samtidigt säger de till mig att de snart hör av sig. Den psykiska påfrestningen har varit enorm.” Foto: Roine Sandlén
De senaste veckorna har Monas make, som är svensk medborgare, upprepade gånger haft kontakt med Migrationsverket och fått besked om att beslutet är på gång. Det var inte sant. Beslutet var i själva verket taget, redan den 10 september, och förklarade att Mona skulle överföras till Frankrike via Dublinförordningen.
Men att det finns ett beslut får maken reda på först när Norran begär ut det. Efter att hustrun hämtats av polis.
När Migrationsverket ber om handräckning av polis efter att ha tagit ett förvarsbeslut, brukar det handla om att en asylsökande inte går att få tag på. Eller att det finns risk att de ska gå under jord.
Det svarar Migrationsverket även i Monas fall. Men handläggarna som tog förvarsbeslutet har aldrig talat med Mona. De utgick från den enda intervju som hållits med henne, vid ankomsten till Sverige. Enligt protokollet frågar tjänstemannen: ”Skulle du medverka till att överföras till Frankrike?” Varpå Mona svarar att hon först vill veta hur hennes situation skulle vara där. Hon föredrar att få sitt ärende prövat i Sverige, säger hon.
Al-Quida-fäste
Mona kommer från en region i Jemen där terrornätverket Al-Quida har ett starkt fäste. Hennes asylskäl är kopplade både till det samt en hedersproblematik. Hon är akademiker i hemlandet och en arbetsgivare i en annan del av landet har nyligen efterfrågat hennes hjälp.
– Innan polisen kom hade jag och min make precis bestämt att jag skulle resa dit och arbeta i väntan på besked.
I fredags hade hon befunnit sig i förvar i över en vecka. Utan tillgång till offentligt biträde. ”Hon fick frågan, men tackade nej” framgår i ett protokoll som Migrationsverket hänvisar till. Men där framgår också att hon ändrar sig och ber om ett biträde. Men då får avslag.
”Inget fel”
Mattias Ulfhielm är teamledare på Migrationsverkets kontor i Skellefteå.
Ni tar beslut om förvar utifrån ett par rader om att hon helst vill få ärendet prövat i Sverige, inte i Frankrike. Är det tillräcklig grund för ett förvarsbeslut?
– Vi gjorde bedömningen att det är det, säger han.
Niclas Axelsson är förvarsexpert på Migrationsverket. Lagen är generös kring förvarsbeslut, säger han, men de bör inte tas på alltför lösa grunder:
– Att ta en person i förvar är något av det mest integritetskränkande vi kan utsätta en person för. Vi måste värna om rättssäkerheten.
Hur ser du på att man i detta fall grundar sig på ett enskilt samtal?
– Juridiskt behöver inget fel ha begåtts. Men jag skulle personligen ha svårt att motivera ett förvars- beslut utifrån ett enda tillfälle. Det bör inte heller ligga alltför långt tillbaka i tid. Jag brukar säga att man ska fundera över hur man själv skulle ställa sig till att frihetsberövas. Vilka grunder skulle jag kräva? Personligen skulle jag vilja att det var väldigt väl underbyggt, säger Niclas Axelsson.
Fotnot: Mona är ett fingerat namn.
