Hos Guldstadens sociala hundförening hölls en träff där ögonkontaktträning var temat. Här tränar Birgitta Sandström med sin hund Vagabond. Foto: Carina Kvist.
Det är söndag, himlen är grå och innanför en hage på en äng i Stämningsgården har ett gäng medlemmar med sina hundar samlats för att delta på dagens hundträff.
Ett tiotal hundar i olika raser och storlekar ska få vara med om både olika övningar och att träna på att titta sina ägare i ögonen.
– Hunden behöver regler och en ledare. Då vi inte kan kontrollera hunden så kan hunden börja kontrollera oss, säger Krisztián och gör en liten gest till hans hund Demona som sätter sig ner bredvid honom.
Krisztián är född i Ungern. 2012 kom han till Sverige för att två år senare flytta till Skellefteå.
Han berättar att under hans tid i Ungern tog han hand om ett tiotal hemlösa kamphundar som till en början var mer eller mindre aggressiva.
– Många hemlösa hundar i Ungern är farliga och tas om hand av veterinärer. Det slutar ofta med att hundarna avlivas. Jag ville ge dem en chans att leva vidare. Hos mig fick hundarna mat, vatten, en egen plats och aktivitet. Det är viktigt att ha tålamod och att vara konsekvent. En hund behöver regler, rutiner, aktivitet och kärlek. Vi måste kunna lita på hunden annars litar inte hunden på oss, säger Krisztián och fortsätter.
– Ögonkontakt och kroppsspråk är viktigt för hunden. De kommunicerar på det viset. Ibland är man inte själv medveten om sitt kroppsspråk och vilken energi man utstrålar. Energin kan vara låg, medel eller hög och det känner hunden. Vid ett nytt möte med en hund är det viktigt att inte gå fram och klappa den utan låta den själv söka kontakt. Hunden kan bli överraskad och det kan leda till att den morrar eller biter.
Vid tre olika tillfällen har han hållit träffar i ämnet hundpsykologi för medlemmar i Guldstadens sociala hundförening. Denna gång ska han visa och lära ut hur man kan göra för att hunden ska söka ögonkontakt med sin hundförare.
Han tar fram en hundgodis som han håller framför sin hund. Då hunden flyttar blicken från godiset och tittar Krisztián i ögonen så får den sin belöning.
Denna dag ska även hundarna vara med om miljöträning då de bland annat ska gå fot i serpentiner, klättra på lastpallar, krypa under en planka och ta sig genom en tunnel.
Den som ville kunde också prova på att skjutsa sin hund i en skottkärra. Jenny Andersson Widmark lyfte upp sin hund Dibo i skottkärran och med hjälp av Peter Lundkvist så drog de kärran över den ojämna ängen.
Halvsittande balanserade Dibo och efter en stund var det dags att stanna och få beröm.
– Det finns många sätt att träna balans, tålamod och tillit. Vi har fått många värdefulla tips som vi kan träna vidare på, säger Jenny och tillägger.
– Det är bra gemenskap i föreningen och jag har fått kontakt med människor som jag aldrig annars hade träffat. Efter varje hundträff kan den som vill släppa sin hund i hagen så att de får hoppa och leka, ensam eller tillsammans med andra hundar. Det är viktigt att de får leka emellanåt.
Birgitta Sandström och Ulrika Gustafsson har varit med i hundföreningen sedan starten.
I dagsläget har föreningen ett 30-tal medlemmar och under året har föreningen förutom hundträffar bland annat ordnat hundkurser i problemlösning och agility samt studiecirklar, hundpromenader och hundbad.
– Vi försöker att ordna någon aktivitet här i Stämningsgården varje söndag men medlemmarna kan även vara här under veckorna. Det går också bra att komma hit, med eller utan hund, för att se vad vi gör och därefter ta beslut om man vill bli medlem. De krav vi har är att hundarna ska vara vaccinerade och att inte tikarna löper på träffarna, förklarar Birgitta.
Ulrika berättar att klubben håller på att bygga en miljöträningsbana och planerar att köpa in material till en agilitybana.
I klubbkojan finns även en idélåda där man kan lämna sina tips och medlemmarna håller på att bygga upp ett bibliotek med hundböcker för utlåning.
– Vi har mycket på gång men det kräver engagemang och kostar pengar. Vi behöver både fler medlemmar och sponsorer, säger hon.
Nere på ängen håller miljöträningen på att avslutas. Några åker hemåt medan andra stannar kvar för att låta sin hund springa lös i hagen.
– Någon som vill leka med Vagabond idag, frågar Birgitta innan hon släpper lös sin hund. Det tar inte lång stund innan Vagabond får sig en kompis att hoppa och busa tillsammans med.
Denna gång blev det Sara Fors hund, Vera.
Vi måste kunna lita på hunden annars litar inte hunden på oss.