DEATH METAL. Det finns en simpel grundregel. Om ordet ”brutal” inte går att använda i en recension av ett death metal-band är det inte ett band värt att lyssna på. Vilken tur då att Maveth bjuder in till en köttigt brutal finländsk korvfest. Bandet kräker ur sig gutturala läten, primitiva riff och snabba trummor som att det vore det enklaste i världen. Låtar? Strunt samma. Hela skivan låter likadant rakt igenom. Och det är ganska befriande med bara rens under hela resan. Influenser från black metal kan stundvis höras och fångar intresset när köttigheten börjar gå på rutin. En avhuggen tumme upp för Maveth, men förvänta er ingen större variation.
DENNIS FAHLGREN
