ROCK.”Två meter av ert starkaste rep, tack.” Så inleds spåret ”Kungen bestämmer” på Mattias Alkbergs begravnings debutplatta.
Skivan är ingen solskenshistoria. Men den som vill ha Munt(h)erhet (förlåt) får kolla på Mello. Det här är inget annat än en skiva skriven med blodigt allvar i sinnet. Sylvassa texter om livet, döden och allt däremellan ljuder till impulsiva toner á la Tom Waits.
”Serentonin” är ett proggigt och nattsvart minne medan ”Skända flaggan” är punkpolitisk pop när den är som bäst. Det spannet är ingen svensk artist som lyckas med på en och samma skiva.
En av Sveriges vassaste pennor visar varför han behövs.
ANDERS SAMUELSSON
