Ingen annan kvinna har idealiserats som Maria, Jesu mamma. I Bibeln står det inte så mycket om henne, vem var hon egentligen? I Colm Tóibíns ”Marias testamente” ifrågasätts det moders- och madonnaideal som historien vant oss vid. Romanens Maria är en åldrad kvinna som lever ensam och isolerad i Efesos många år efter korsfästelsen. Några av lärjungarna ger henne mat och skyddar henne, men försöker också pressa henne att berätta om sonen, episoder som de ska använda i det som ska bli evangelierna.
Hon sörjer sin son och är kritisk till lärjungarna som hon menade tog honom ifrån henne. När hon blickar tillbaka skymtar minnesbilder från bröllopet i Kana när vatten blev till vin, från Lasarus återuppväckelse och den traumatiska korsfästelsen. Trots försöken att varna Jesus, som utmanade farliga krafter, nådde hon honom inte. Hon är bitter och skuldtyngd för att hon stannade vid korset och inte begravde honom utan flydde av rädsla för sitt eget liv. Hade hon kunnat handla annorlunda, hon ser ingen mening med hans död.
Författaren kommer från Irland och boken utmanar naturligtvis katolska kyrkan och dess dyrkan av Maria. Jag läser den som en välskriven fiktion där Maria kommer till sin egen rätt som en mer mänsklig kvinna i en patriarkal värld, där hon ser män som inte kan möta en kvinna på jämställd nivå. Tyvärr matchar inte bokomslaget bokens Maria.
MARIA ERIKSSON