Det värsta du kan bli kallad i en debatt är hycklare. Att utmåla din debattmotståndare som någon som förespråkar ett visst sätt att leva, men som själv lever på rakt motsatt sätt är en effektiv metod för att sänka dennes trovärdighet.
Hycklaren går nämligen inte att lita på. Hycklaren framstår, likt Molières ”Tartuffe”, som god och ädel, men är i själva verket en slipad bedragare.
Så det är inte särskilt konstigt att detta invektiv ständigt återkommer i samhällsdebatten.
Senast jag såg det var för några dagar sedan i en debatt mellan etikforskaren Ann Heberlein och kulturskribenten Margit Richert på Svenska Dagbladets kultursida, där de båda anklagar varandra för att vara hycklare.
Det var nämligen så att Heberlein fördömde författaren Katerina Janouch, som på Twitter hade insinuerat att vänsterpolitikern Rossana Dinamarca raggade på de ensamkommande ungdomar som just nu demonstrerar på Medborgarplatsen. ”Man kan inte påstå sig vara en förkämpe för kvinnors kroppar och integritet, när man samtidigt sprider sexism”, sa hon till SVTapropå Janouch uttalande.
Kulturskribenten Margit Richert gav sig då in i debatten och anklagade Heberleinför hyckleri, eftersom hon tidigare själv spridit uppfattningenatt kvinnor som på något sätt engagerarsig för flyktingungdomar gör detta för att utnyttja dessa ungdomar sexuellt.
Och Heberlein svarade å sin sida med att kalla Richert för… just det… hycklare.
Men är det så farligt då? Att vara en hycklare.
”Hyckleriet är lastens hyllning till dygden” sa den franske filosofen François de la Rochefoucauld på 1600-talet.
Och möjligen hade han rätt. Vi är inte mer än människor. Vi kommer att hyckla, även i vår strävan att göra gott Hyckleriet är idealets motsats och utan ideal saknar vi riktning.
Är då Ann Heberlein en hycklare när hon fördömer den sexualisering hon själv påstås ha spridit?
Nej, egentligen inte. Eller ja, kanske.
Blir den ”goda” handlingen värdelös om den föregås av en ”ond” handling?
Om vi lyfter blicken från just detta exempel. Är det inte i själva verket hyckleriet som gör oss till människor? Som upprätthåller ett civiliserat samhälle?
Föreställ dig motsatsen där människors innersta åsikter och tankar alltid torgförs. I dag har vi en vidsträckt yttrandefrihet, men den har sina begränsningar. Att hetsa mot olika grupper i samhället är exempelvis inte tillåtet.
Rasisten och homofoben tvingas alltså hyckla med sin egen rasism och homofobi. Motsatsen är inte samhälleligt accepterad. Och tur är väl det.
Men vore det inte bättre om det inte alls fanns rasism och homofobi? kanske någon invänder.
Jo, visst är det så. Men det är en helt annan historia.
Hyckleriet är idealets motsats och utan ideal saknar vi riktning.