”Allt blir så begripligt utifrån din berättelse om missfallet och att de tvingade dig att äta av fostret samtidigt som de själva också gör det... Jag vet att du har dödat sex pojkar men det förändrar inte mina känslor för dig...”.
Thomas Quick, patient på rättspsykiatriska kliniken i Säter, får brev av en ung psykolog. Året är 1994, och hon ingår i en grupp terapeuter som tror obetingat på hur Thomas Quick skall ha utnyttjats av sina föräldrar som liten, och som drivit honom att bli mångmördare. Några kvarlevor av offer lyckas han dock inte lokalisera, hur många och kostsamma vallningar som än vidtas.
Men att Thomas Quick är virrig visar bara hur svårt det är att släppa fram alla minnen, menar terapeuterna. Och för att dämma upp all flödande ångest utfordras han med obegränsade mängder farmaka – hur nu dessa kan ha bidragit till eländet?
Författaren Dan Josefsson tog vid där kollegan Hannes Råstam tvingades sluta sitt grävande då han var döende i cancer. Det är en ingående och läsvärd uppföljare, där polisens enögdhet nu kompletteras med vårdapparatens. Allt medan Thomas Quick blev en drogfri och frikänd Sture Bergwall, som efter 23 långa år nu hoppas kunna lämna kliniken i Säter.
Må hans till rimliga nivåer upprättade liv därmed kunna gå vidare utan nya svarta rubriker. Och alla stenar i denna i grunden sorgliga historia vara vända för gott.
STEFAN HOLMBERG
