Många firade Torgny Lindgren

75-årige Torgny Lindgren var inte på plats personligen. Men andligen närvarande på alla sätt: Genom skådespelaren Stig Östmans tolkningar av berättelserna om vattnet, femfingermandeln och brevet från sanatoriet. Kända texter som aldrig blir utslitna. Inte heller omoderna, trots den tydliga prägel av sekelskifte som finns åtminstone i de två förstnämnda.

Lokalen i Raggsjö var fullsatt. Den lokal som i sig är en hyllning till författarens verk, med utdrag ur texter, bilder och böcker i montrar.

Programmet var precis så Lindgrenskt som det kunde bli. Stig Östman gjorde heder åt berättelserna, med enkla medel och med bara en pinnstol som rekvisita gestaltade han de finstilta nyanserna, det djupa brunnshålet och det suggestiva hotet i potatislandet där samvetet förtär den girige bonden. Brevet från sanatoriet från brodern var den kortaste i programmet och där fanns förstås kärlekens röst, försagd och trevande. Men vacker.

Om Torgny Lindgrens texter kan sägas att de borde kunna bli odödliga. Livet som det är och pågår, ändrar sig inte mycket. Ur djupet av existensen finns det fortfarande en aktualitet i "människan är skyldig att gräva något hål varje sommar", eller "en fri människa gräver hur djupt han vill".

Kurt-Lennart och Maja Nilsson stod för värdskapet. De hade tidigare under dagen talat med Torgny Lindgren som firade på annan ort men låtit hälsa att han gärna deltagit men att "människan bara kan vistas på ett ställe i taget".

Hyllningsprogrammet avslutades med sång och hurrarop. Förhoppningsvis med sådan styrka att det nådde författarens öron, till den plats i södra Sverige där han befann sig.