Drömmen om att kunna åka till OS i Rio föddes på allvar i februari 2016, när jag bevakade SM i taekwondo i Piteå. Skellefteås världsstjärna Elin Johansson hade just säkrat ännu ett SM-guld och efter tävlingen frågade jag om inte vi kunde få följa henne bakom kulisserna inför hennes stora mål, OS i Rio. Både Elin och tränaren Niklas Andersson tyckte det lät som en bra idé och under våren och sommaren fick jag och min kollega Elin Lindkvist förmånen att på nära håll följa OS-förberedelserna, vilket resulterade i dokumentärserien ” Vägen till OS”.
Tanken på att även kunna bevaka tävlingen på plats lockade och tack vare bra samarbete med våra duktiga annonssäljare blev resan verklighet. Den 8 augusti lyfte planet söderut och känslan när vi satt ombord och visste att det var på riktigt var obeskrivlig. Efter 10 år som sportreporter, och en livstid som idrottsälskare, var detta en dröm som gick i uppfyllelse och att vi dessutom hade förmånen att få bevaka en sådan fantastik idrottstjej som Elin Johansson gjorde det hela om möjligt ännu bättre.
Tiden i Rio var kaotisk och underbar på samma gång. Jag och Elin Lindkvist drev på varandra stenhårt och jobbade i stort sett dygnet runt för att dra fram nyheter och reportage till webben, tidningen, bloggen och sociala medier, samtidigt som vi hade otroligt roligt. Vi fick möjligheten att uppleva sporter som handboll, golf och bordtennis på nära håll och se nya hjältar födas och stora stjärnor falla.
Det som etsat sig fast på näthinnan är Elin Johanssons besvikelse efter att ha blivit utslagen i första matchen, något som ingen hade räknat med. Men inom idrotten kan allt hända, och det är ju också en del av tjusningen. Den bästa upplevelsen fick vi på Maracana stadion, nationalarenan i fotboll, där Sveriges damer mycket överraskande slog ut Brasilien i semifinalen.
Stämningen när vi befann oss mitt bland 70 000 galna fans kommer jag aldrig att glömma och inte heller den fantastiska känslan av gemenskap som man kände med alla andra som var där. Det spelade ingen roll vilket lag som vann, vi var alla en del av detta mästerskap, och i en värld som blir allt hårdare och där utanförskap är mer regel än undantag var detta så otroligt befriande.