I fjol gjorde Scenadrage bejublad comeback efter åtta års uppehåll. Även om namnet var detsamma igen var de flesta av medlemmarna nya.
Revyn gav blodad tand och nu är gruppen på gång igen. Den här gången är ensemblen större, med ännu fler nya ansikten.
Ludvig Berg, som värvats från Norsjö, är en av nykomlingarna. Han har på kort tid gjort sig ett namn som en duktig sångare, men skådespeleri har han inte ägnat sig åt tidigare.
– Det var Erik och Erik, Hillergren och Fängström, som övertalade mig. Jag tänkte att det skulle vara roligt att testa, säger han.
Erica Grundström har inte heller spelat revy tidigare. Däremot har hon en viss utbildning i ryggen:
– Jag gick teater och scen på gymnasiet. Efter det har jag inte stått på scenen.
Helt nya är också Kerstin Lindner och Susanne Högberg, medan Lena Samuelsson är den enda som har varit med i många år. Annars består gruppen av skådisar som tog steget in i fjol.
En av ”fjolingarna” är Pontus Lundström och han ser fram emot att gå upp på scenen igen.
– Jag blev beroende. Det var kul.
Pontus gjorde en resa under fjolårets revy, där han växte för varje föreställning:
– Jag tyckte att det var skitroligt. Men det var så himla nervöst.
Ett av paradnumren då var hans imitation av Leif GW Persson. Ännu fler imitationer utlovas den här gången.
I övrigt blir det en blandning av sketcher och musik där aktuella ämnen tas upp. Brexit, Trump och Moderaternas flirt med Sverigedemokraterna är några exempel.
En eller annan lokal händelse avhandlas också, även om den delen tonats ned.
– Det blir lokalt, nationellt och internationellt, säger Pontus.
Titeln – en blinkning åt det stora landet i väster – skvallrar också om att Scenadrage söker sig utanför landets gränser. Åtminstone under en del av föreställningen.
– Vi ställer oss frågan ”är borta bra men hemma bäst?”, säger Britta Stenberg, som har hjälpt till med manus och regi.
Jag blev beroende. Det var kul.