KLASSISKT. När engelske dirigenten John Eliot Gardiner bildade skivbolaget Soli Deo Gloria (Ära vare Gud allena) var det för att få göra Bachs kantater helt efter eget huvud. Men han nöjde sig inte med det, parallellt har han släppt lite Mozart, lite Brahms, lite mera Bach, lite kyrkomusik, eller som här två av Beethovens symfonier, den femte och den sjunde, komponerade 1807–08 respektive 1811–12. Själv minns jag när Gardiner någon gång i mitten på 1990-talet släppte sin traditionskritiska tolkning av Beethovens symfonier med egna Orchestre Révolutionnaire et Romantique. Han utmanade de vedertagna föreställningarna om hur Beethoven skulle låta. Uppenbarligen har man vant sig, för även om Gardiner tar ut svängarna än mer både klangligt och rytmiskt än för 20 år sedan låter det alls inte lika revolutionärt i denna liveinspelning (Carnegie Hall, New York, november 2011). Sjuan är en charmig mix av lätthet och sprudlande energi, och överträffar därmed den lite mer återhållsamma femman.
MIKAEL BENGTSSON
