Det var RFSL Skellefteå och skolkontoret i Skellefteå som hade bokat föreläsningen, som hölls av Lotta Halvardsson Ekdahl från ideella föreningen Suicide Zero. Hon berättade att runt 1500 personer tar sitt liv varje år i Sverige.
– Det är närmare sex gånger fler än de som dör i trafiken. Liksom i trafiken, så finns det en nollversion för självmord, men de flesta känner inte till den eftersom det inte har satts in några insatser eller åtgärder för att den ska bli verklighet, säger Lotta.
Hon berättar att den psykiska ohälsan ”skenar” bland ungdomar.
– Sedan 80-talet har antalet självmord i Sverige sakta minskat, men inte i åldern 9–25 år, säger hon.
Suicide Zero vill utbilda människor i att bemöta personer som är i riskzonen för att ta sitt eget liv.
– Många tror att det krävs professionell hjälp för att prata om det, men ett medmänskligt samtal kan räcka långt, säger hon och fortsätter:
– Tänk på vad du själv skulle vilja höra, ofta är det inte svårare än så. Försök inte övertala personen vad den ska göra, utan lyssna på vad personen har att säga. Du får ställa frågor som är svåra utan att själv ha alla svaren. Försök att inte vara dömande och uppmuntra personen att berätta mer. I personens egen berättelse hittar personen ofta sitt eget svar. Så länge du vill väl, så finns det inga frågor som du inte kan ställa.
En vanlig myt som Lotta Halvardsson Ekdahl stöter på är att många tror att man väcker tanken om självmord om man pratar med någon om det.
– Det är en farlig myt, för det är precis tvärtom. Forskning visar att det kan vara förebyggande att prata om det.
En annan myt är att efterlevande inte vill prata om det.
– De kan uppleva skam och så blir det tyst runt dem, trots att de har ett behov av att prata om det. Även de är i riskgruppen för självmord, säger Lotta.
I mediernas publiceringsregler ingår det att iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök. Suicide Zero tycker inte att man ska låta bli att rapportera, utan istället byta perspektiv.
– Medierna ska inte fokusera på offret så att man identifierar sig med den som tagit sitt liv, utan istället med de efterlevande. Vi måste prata om att det blir ett stort tomrum efter den som tagit sitt liv, säger Lotta.
Så länge du vill väl, så finns det inga frågor som du inte kan ställa.