METAL. Locrian från Chicago vågar och vinner. Bandet bjuder på en musikalisk blandning som är unik. Skären mellan elektroniskt drivna ljudlandskap, kargt black metal-skrikande och spröda popmelodier är lika överraskande som tvära. Egentligen är jag djupt allergisk mot sådan genremässig korsbefruktning, men Locrian gör det på ett så naturligt och självklart sätt att jag för en stund kan frångå mina strikta ideal. Det är, om jag tillåts att använda ett sjukt töntigt ord, spännande att försvinna in i bandets musik. Speciellt eftersom mina musikaliska fördomar får sig en omgång. Bandets idé gör dock musiken svårpenetrerad, på gott och ont. Jag gillar när melodier framträder först efter några genomlyssningar, och där man vid en första bekantskap mest hör brus snart upptäcker både finess och form.
DENNIS FAHLGREN
