Bara ett par år efter Titanic-katastrofen förliser ännu ett stort passagerarfartyg, och i en överfylld livbåt gör en grupp överlevande allt de kan för att klara sig. Den unga kvinnan Grace berättar i dagboksform om fasorna i livbåten, och det är fängslande läsning.
Bakom boken står debutanten Charlotte Rogan, som ägnat mer än tio(!) år åt att skriva den på fritiden.
Det märks att mycket tid har ägnats åt att få till en realistisk skildring av tiden i livbåten. Det motsägelsefulla i att vara instängd samtidigt som man befinner sig på ett oändligt öppet hav fångas skickligt. Detsamma gäller för passagerarnas förtvivlan och moraliska bryderier när räddningen aldrig kommer.
Åsikterna går isär bland passagerarna om vad som är rätt och fel, och som läsare engagerar man sig i besluten. Hur skulle man själv resonera i en så hemsk situation?
Charlotte Rogan har hittat en trovärdig röst för huvudpersonen Grace, och det känns verkligen som om texten skrivits av en ung kvinna för hundra år sedan. Men är hon en pålitlig berättare eller har hon egna syften? Snabbt konstaterar Grace och de andra att alla inte kommer att överleva, så vad är man beredd att göra mot andra för att rädda sig själv? Vill hon framställa sig själv i bättre dager än andra? Många frågeställningar dyker upp under resans gång.
Boken är inte lika gripande rakt igenom, men vissa scener biter sig fast i minnet för lång tid framöver.
ANDREAS ERIKSSON
