Jag tror att de flesta har varit med om det. Den där känslan av att någonting inte ser ut som det borde. Att det skulle kunna vara lite snyggare. Det kan handla om en målning, ett hus eller maten på din tallrik. Men känslan kan lika gärna komma när du står där framför spegeln och tittar på dig själv. Då handlar det inte längre om ett penseldrag som kan dras annorlunda eller en potatis som kan läggas på andra sidan tallriken. Det handlar om din kropp och att det är någonting med den som inte känns hundra procent rätt i hur den ser ut.
Under åren har jag hört mycket om vad folk tycker om sig själva. Speciellt när jag har fotograferat dem. ”Ta inte från den vinkeln, då ser min haka så stor ut” och ”Jag vill inte att mina armar ska synas, jag skäms så mycket för dem” är bara två exempel. Jag blir lika förvånad varje gång och kan jag inte dra mig från att säga att det var ingenting jag tänkte på förrän de sa det. För så är det. Varje gång.
Det är då det är så fantastiskt vad bara några ord kan göra. För efter att ha sagt hur bra och underbara människor de är så börjar de våga. Våga ta steget från den begränsning deras egna tankar gett dem och det är då det ger utdelning. ”Asså jag gillar verkligen inte mina armar egentligen, men efter att vi fotograferade så är det ändå inte så farligt. Jag blev ju så himla snygg på bilderna”.
Nu är det tyvärr inte så lätt för alla, vilket går att läsa i artikeln här intill. Men oavsett är det bara några få ord som krävs för att åtminstone lätta lite på de negativa tankarna. Det kan vara svårt att komma ihåg, men den dagen du själv får de orden kommer du veta hur uppskattat det är.
Det handlar om din kropp och att det är någonting med den som inte känns hundra procent rätt.
