HIP HOP. När Lil Wayne släppte ”Tha Carter III” var han störst, bäst och vackrast. Allt den sträva stämman frammanade blev till guld och världen lyssnade ivrigt. Det var då.
Musiken är nämligen inte särdeles intressant längre. Gangster- och vapenromantik (Lil Wayne har avtjänat 8 månader i fängelse för vapenbrott) samsas med sexuella eskapader på en skiva som verkar sakna egentlig ambition och skaparlust. Vad som räddar de smått pubertala och i mångt och mycket förlegade texterna är att det är få som kan rappa som Lil Wayne. Orden flyter på ett sätt som de flesta rappare bara kan drömma om och det är svårt att inte sjunka djupare in i verserna.
ANDERS SAMUELSSON
