Det säger Paulina Holmgren som tillsammans med Patrick Degerman och Marianne Näsström är med och arrangerar Norrlandsdagarna. Alla tre är verksamma fotografer i Skellefteå.
– Det är ett ensamt yrke och det är ett bra sätt att få inspiration och möta andra kollegor, fortsätter Paulina Holmgren.
Omkring 100 personer väntas besöka Norrlandsdagarna i Skellefteå som är ett arrangemang av Svenska fotografers förbund.
Och när de tre fotograferna fritt börjar räkna på hur många verksamma fotografer det finns i Skellefteå kommer de fram till ett 20-tal och då är inte filmfotografer inräknade.
– Det är rätt så många för att vara en liten stad, konstaterar Patrick Degerman.
Går det verkligen att leva på att vara fotograf i Skellefteå?
– Jag är så less på den frågan. Varför skulle det inte gå att göra det? Jag har gjort det i 17 år, säger Paulina Holmgren.
– Men det är klart att när man var ny och skulle etablera sig som fotograf fick man arbeta hårt och många timmar, fyller Patrick Degerman i.
– Det gäller att jobba hårt för att skaffa sig kunder i början, säger Marianne Näsström.
Hon arbetar som porträttfotograf och har en egen fotostudio medan Patrick Degerman och Paulina arbetar både med kommersiella, men också med redaktionella uppdrag.
Men alla fotouppdrag finns inte i Skellefteå. Både Paulina Holmgren och Patrik Degerman reser mycket i arbetet, både till närliggande städer, men också utomlans på olika fotouppdrag.
– Geografin spelar ingen roll. Allt beror också på vad man får för kontakter, säger Patrick Degerman
Marianne Näsström upplevde en nedgång i antalet fotouppdrag när den digitala fototekniken kom och allt fler valde att fota porträtten själva, men i dag har intresset för studiofotografering ökat.
– Ett tag trodde alla att det räckte med en digitalkamera för att bli bra fotograf. Men egentligen handlar det inte om vilken teknik man har utan vad man kan förmedla, säger hon.
Paulina Holmgren jämför professionella fotografer med en dator.
– Alla har en dator, men alla blir inte datorprogrammerare för det.