Festtåget var en sorts rullande lokalrevy som brukade gå genom samhället under festhelgen Storhälja. På flaken avhandlades aktuella frågor som Bastuträskvägens skick, skilsmässan mellan Norsjö och Malå eller de senaste tv-serierna.
Vissa inslag etsade sig fast mer än andra. Som när Kurt Olsson i Ulf Lindfors skepnad hängde i en kran med mikrofonen i handen, till synes planlöst hängande och slängande från ena sidan gatan till den andra.
Annat var lättare att glömma och svårare att förstå. Åtminstone om man var så liten att man spelade i knattefotbollslaget och bara skulle står där bakom skylten ”Norsjö hemslöjd”. Vi rynkade våra pannor och funderade, men åskådarna verkade i alla fall roade...
Genom åren har det varit snackom att festtåget skulle återuppstå. ”Någon borde, tänk om...” Men hittills har det stannat vid just snack.
Fram till i år, vill säga. Då bestämde sig en liten men idog grupp för att ta upp tråden igen.
För att det inte skulle bli för betungande för några få bjöd de in företag, föreningar och privatpersoner att göra i ordning ett flak och spela upp en liten show.
Att tåget skulle rulla under Storhäljas efterträdare Norsjö beach kändes givet. Det skulle åtminstone garantera att det var folk ute på samhället.
Jag satt själv inne på redaktionenoch gjorde klart lite grejer från dagen innan när klockan började närma sig tolv och festtåget skulle komma.
Visst hörde jag ett tilltagande sorl och visst skymtade jag att folk börjat samlas. Ändå blev det en chock att gå ut genom dörren – att så många människor skulle kanta Norsjös gator kunde jag aldrig drömma om.
Det var tjocka led så långt ögat kunde nå och ännu mer folk borta vid beachvolleyplanerna. Där gjorde turneringen ett uppehåll för att ingen skulle missa något.
Återkomsten blev ett segertåg och redan dagen efter pratade arrangörerna om att köra igen sommaren 2015. Det får vi verkligen hoppas.
Med eller utan Kurt Olsson hängande i en sele.