Vi har nyss haft en kampanj för insamling till Världens barn. I olika TV-inslag har vi kunnat se vilken nytta dessa insamlade pengar gör för barn i utsatta områden. Ett av inslagen handlade om situationen för barnen i Gaza. När jag läser Anita Lindgrens insändare i Norran den 15 oktober är det dessa barn jag tänker på.
Sveriges stöd till Palestina gör att våldet fortsätterUnder 2018 har hittills 45 palestinska barn skjutits till döds av israeliska soldater. Inte på grund av misstag, utan avsiktligt, vilket också bekräftas av högt uppsatta militärer.
Hur många barn som skadats har jag ingen exakt uppgift på, men det rör sig om hundratals.
Enligt läkare som behandlar skadorna använder de israeliska prickskyttarna en ny form av ammunition som exploderar i kroppen och sprider små metallfragment som orsakar förfärliga skador på skelett och blodomlopp.
Gaza lever under ockupation, inte definitionsmässigt men i praktiken. Gazaborna, däribland barnen, befinner sig mitt inne i en pågående humanitär katastrof. Infrastrukturen för vatten och elektricitet har ödelagts i stora delar av Gaza. Många hem har demolerats.
Hundratusentals Gazabor är utan vatten, och internationella Röda Korset varnar för en närstående akut vattenbrist. Mot den bakgrunden har jag inte svårt att förstå människornas desperation.
Men att lösningen skulle vara att avbryta allt humanitärt bistånd till dessa utsatta har jag däremot oändligt svårt att förstå.
Sverigedemokraterna vill göra det. Donald Trump har redan gjort det. Anita Lindgren vill oblygt gå samma väg.
Jag hoppas innerligt att alla vi andra ställer oss på de drabbade barnens sida.
Sture Marklund, Skellefteå