METAL. Det känns som jag missat något. Senast jag stiftade bekantskap med Kylesa var på ”Time will fuse it’s worth” från 2006. Jag minns dem som ett lortigt gäng spelandes crustig metal i rakt nedstigande led från Amebix. Därav min överraskning över att färska Ultraviolet mest påminner om ett lite mindre komplicerat Mastodon. Visst, bandet har släppt två album mellan det här nya och det jag senast lyssnade på så en viss utveckling är helt naturlig. Men detta. Nästan som ett helt annat band. Fast tro inte att det är dåligt, tvärtom. Jag gillar det jag hör. Ganska rakt på sak, med många trevliga melodier och en del blytunga riff som påminner om ett Kylesa från förr. Jag måste helt klart lyssna in mig på albumen jag missat genom åren.
DENNIS FAHLGREN