Foto: Jeanette Lövgren.
Mötet mellan Sunnanå och Morön hade nästan allt. Målkalas, hårt spel och starka känslor. Det var två lag som ville mäta tuppkammen och stoltsera sig som bäst i stan, men att få svar på den frågan visade sig vara lättare sagt än gjort.
På förhand var Morön klara favoriter. De har föreningens starka damtrupp i modern tid och de förväntas parkera topp tre i tabellen.
Sunnanå å sin sida, har långt ifrån den starkaste truppen i föreningens historia. Laget är mitt i en omstart, där stommen i laget har bytts ut och nya, unga spelare har fått större roller.
Således var det nog många som anade en tämligen trygg Moröseger denna fredagskväll, men så blev allt annat än fallet.
Ett disciplinerat Sunnanå bjöd på en rivstart av matchen. En stark, kompakt organisation i försvaret lade grund till en kämpainsats som räckte längre än vad många trodde.
Sunnanå spelade som ett riktigt lag och tog rättvist ledningen. En tydlig taktisk strategi där det offensiva spelet skulle gå genom amerikanskorna Maya Pitts och Bupe Okoewo gav frukt och det var fullt välförtjänt att Sunnanå gick till pausvila med en 2–1-ledning.
Morön däremot gjorde en riktig svag första halvlek. Laget spelade helt utan självförtroende och misstagen var fler än de få korrekta besluten som de fattade.
Rutinerade Samir Kanlic ordnade dock upp detta i halvtid, då Morön kom ut som ett helt annat lag i den andra akten. De spelade med en mer beslutsamhet, hade fler kollektiva attacker och hoten från den skickliga anfallstrion kom vid fler tillfällen.
Det resulterade i en kvittering efter drygt 60 minuters spel – och den avslutade halvtimmen kom att domineras av Morön.
Ett kämpaglatt Sunnanå kunde dock reda undan stormen tack vare en stor dos av hjärta, men även med en liten nypa tur. Målvakten Sussie Nilsson var nära att knoppa in ett segermål, samtidigt som Karlsson, Tjärnlund och Larsson samtliga hade lägen att avgöra för de grönvita.
Fotboll kan vara vackert på så många sätt och denna match var en skönhet med sin underhållning att beskåda för publiken.
Det var inte skönspel över 90 minuter.
Det var inte propagandafotboll.
Men det var hjärta.
Med nästan idel lokala spelare på planen var denna tillställning det bästa möjliga skyltfönstret för Skellefteås damfotboll.
Det var taktiska triumfer.
Det var målkalas.
Det var en publikfest.
Vad mer kan man önska sig en solig fredagskväll?
