Kristina Alsegård från Falun är en rutinerad stugvärd som sätter stort värde i vintern och möte med människor. I Pieskehaure får hon bådadera. Foto: .
Stugorna är bemannade av turistföreningens stugvärdar under sommaren och vintermånaderna mars och april.
Skidåkare än sällsynta. Det är skotertrafiken som dominerar vintertid och minst 95 procent av de gäster som anländer är skoteråkare.
Däremot har stugvärdarna ingen snöskoter. Deras fortskaffningsmedel vintertid är skidor, även om de åker skoter till anläggningen och från när tjänstgöringstiden är över.
Kristina Alsegård från Falun är en rutinerad stugvärd. Hon gick en stugvärdskurs 1996 och har sedan dess tjänstgjort i olika omgångar såväl sommar som vinter, mest i Jämtlandsfjällen men även i Abiskoområdet.
– Det var mitt genuina intresse för naturen och för att jag älskar vintern som jag blev stugvärd. Genom att ta på sig uppdrag som värd i fjällen förlängde jag ju min vinter.
Hon försvarar reglerna som inte tillåter stugvärdar att ha snöskoter.
– Det skulle bli dyrt, och alla stugvärdar söderifrån som inte kört skoter, nej det skulle inte gå, menar hon.
Kristina Alsegård njuter av livet som stugvärd. Hon tjänstgör en knapp månad innan hennes avbytare anländer. Det enda hon oroas över är att det blir förseningar i tågtrafiken.
– Jag ska byta mellan buss och tåg fem gånger. Missar jag något byte kommer jag inte hem förrän efter påsk.
I Pieskehaure finns det däremot inga problem. Som stugvärd fungerar man som vaktmästare, hotellchef, psykolog och allt därtill. Kristina säger sig vara barnsligt förtjust i möten med människor och på en plats som Pieskehaure är alla på samma villkor. Man hjälps åt med att hugga ved och bära vatten.
– Allt blir så avskalat, påstår hon.
Till vardags jobbar Kristina med lite av varje. Hon är utbildad florist, arbetsterapeut och yogainstruktör. Som stugvärd är det dock mer slitigt.
– Men jag gillar det primitiva. Jag får ta itu med insnöade (på riktigt) gäster, brutna ben och frusna fötter. Men jag är trygg på fjället fast en gång fick jag binda fast mig när jag skulle ut och fixa gasolen. Det blåste 42 sekundmeter. Jag är tryggare på fjället än i Stockholms tunnelbana.
Hon har fasta rutiner. Hon ställer ingen väckarklocka.
– Jag vaknar lätt om det är något.
– Jag äter ordentligt. Bättre än när jag är hemma.
– Jag gör morgongymnastik och på eftermiddagen blir det ett yogapass.
Kristina Alsegård tycker att livet är att mötas – sig själv och andra. Hennes stugvärdskap är en yttre och inre resa. Hon menar att man som stugvärd måste klara av att vara ensam med sig själv då det kan gå många dagar utan att hon ser en människa. Hon skriver ner tankar och samlar händelser. En dag kanske det blir en bok.
– Jag har inte bestämt mig än, säger hon och läser upp de senaste raderna hon skrev:
”Först skapade människan verktygen och sedan formade verktygen människan”.
Bertil Sundkvist
bertil.sundkvist@nyheterinorr.se
0961-10630
Kristina Alsegård visar stolt upp vattenanläggningen i Pieskehaure. En säkerhetsmarkerad led till ett djupt hål där färskt vatten strömmar. Foto: .
I den dagliga sysselsättningen ingår vedhuggning, endera för stugvärd eller för gäst. Foto: .
Ett yogapass om dagen ingår i Kristina Alsegårds rutiner. Foto: .
Det fordras teknik för att fånga det strömmande vattnet. Kristina Alsegård kastar hinken, och hinkar sedan upp den fyllda hinken. Foto: .
Ett yogapass om dagen ingår i Kristina Alsegårds rutiner. Foto: .