Många branscher har skrivit på olika upprop mot sexism, trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen. Foto: Claudio Bresciani/TT
Man brukar prata om att en nyhetscykel pågår i 24 timmar. Efter det skiftar ofta mediernas uppmärksamhet och intresse.
Men de nyheter som överlever längre än ett dygn har goda chanser att bli långvariga. Men det krävs att nyheten fylls på med nytt ”bränsle”, såsom nya infallsvinklar och nya berättelser som fyller på den ursprungliga historien.
Det ständiga flödet av nya vittnesmål om sexuella övergrepp och trakasserier har gjort att #metoo nu är inne på sin sjunde vecka i svensk offentlighet. Knappt två månader som fullständigt har förflyttat problemet med patriarkala maktstrukturer och sexuella trakasserier, från ett individproblem förknippat med mycket skuld och skam till ett strukturellt problem som genomsyrar alla delar av vårt samhälle.
Men det finns en tid när även #metoo går från daglig mediebevakning till att behöva fortsätta leva på egen hand. Det är då det avgörs om vi har kraften och viljan att ta detta vidare och låta alla dessa vittnesmål markera slutet på något gammalt och unket, och början på något nytt och konstruktivt.
Och jag tror faktiskt att vi nu ser ett paradigmskifte.
Många branscher har skrivit på olika upprop mot sexism, trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen. I min egen bransch fick det namnet #deadline och samlade fler än 4000 journalisters underskrifter.
Och jag vågar påstå att det redan har lett till förändring. På många arbetsplatser planeras olika former av utbildningar i praktiskt jämställdhetsarbete och det görs egna undersökningar för att ta reda på problemets omfattning vid just den egna arbetsplatsen.
Jag vågar säga att vi om tio år kommer att kunna blicka tillbaka och se att detta har fått en väldigt stor effekt.
Även på Norran tar vi naturligtvis detta på allvar och kommer bland annat att genomföra utbildningsåtgärder.
Vi har alla ett ansvar för att detta ska överleva även när medieintresset har falnat. För det kommer det att göra. Då krävs det att jag och andra chefer fortsätter att arbeta strukturerat och målmedvetet med jämställdhet på arbetsplatserna. Och det krävs ett stort ansvar från oss män att faktiskt inse att det är vi som är problemet.
Det är knappast sista gången jag skriver om #metoo och tyvärr inte heller sista gången jag skriver om sexuella övergrepp och trakasserier.
När Pandoras box nu har öppnats är det omöjligt att stänga den igen.
Men det är ta mig tusan sista gången någon kan säga till mig att det här med sexövergrepp är bara något som sker i vissa ”kulturer” och det bara är vissa ”grupper” som våldtar och trakasserar.
Det här är ett problem som skär genom hela samhället och inget annat.
Jag vågar säga att vi om tio år kommer att kunna blicka tillbaka och se att detta har fått en väldigt stor effekt.