Korruption ska kallas korruption

Inga-Britt Ahlenius tycker att beskrivningarna ofta är förmildrande.

Inga-Britt Ahlenius. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Inga-Britt Ahlenius. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix

Foto: Foto: Jenny Petersson

Not Found2013-06-05 13:41

”Gräddfiler”, ”affärer” och ”kompiskorruption” är vanliga begrepp när media berättar om oegentligheter.

– Ofta handlar det om ren korruption, och bör beskrivas som det, säger Inga-Britt Ahlenius, före detta FN-revisor.

Inga-Britt Ahlenius var tidigare FN:s tredje högsta chef, med ansvar för interngranskning. Det var hennes utredning som fällde den dåvarande kommissionen 1999. Hon uttalar sig generellt om problematiken.

– ”Gräddfiler” och ”kompiskorruption” blir lätt förmildrande beskrivningar - ett missbruk av makt är vad det handlar om, till fördel för en själv eller för andra, som man står i lojalitetsförhållande till, säger hon.

Inte sällan hör vi politiker säga ”det var kanske olämpligt, men inte olagligt”. Kommunalrådet Bert Öhlund säger angående Polaris låneverksamhet, att styrelsen diskuterade lämpligheten, och fann att det rörde sig om en ”gråzon”.

Inga-Britt Ahlenius hänvisar till ett stycke ur de medeltida domarreglerna, återgivna i vår lagbok - ”lagen gillar inte allt det som hon icke straffar”.

– Det är inte möjligt att lagstifta bort dåligt omdöme. Men om något är olämpligt, och om man reflekterat över detta, bör man väl sluta med det? Man ska inte acceptera ”en gråzon”.

Att styrelseledamöter i ett kommunalt bolag, gynnar personer som de har kopplingar till, är det korruption?

– Korruption är ett förtroendebrott, det viktiga är att personen det rör aldrig själv kan avgöra lämpligheten i frågan. Det är alltid tredje person, betraktaren, som avgör. Tycker tredje person att det är rätt, har man fortsatt förtroende?

Det finns en generell problematik i flera kommuner, tror Inga-Britt Ahlenius. När makteliten är koncentrerad och informell, och den politiska majoriteten kan vara stark.

– Ett tydligt exempel är kommunrevisionen, där politiker är satta att granska varandra. Det är ett skrattretande system. Ett institutionaliserat jävsförhållande och har ingenting med professionell granskning att göra.

Media har en viktig roll här, fortsätter hon.

– Kommuninvånarna har ett intresse av att få veta vad som händer, och här har media ett viktigt uppdrag.

undefined
Inga-Britt Ahlenius. Foto: Janerik Henriksson/Scanpix
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om