DOOM METAL. På sina två första album har småländska Kongh mest låtit som en halvschysst, men lite halvtrist, kopia av amerikanska doom-trion Yob. På ”Sole creation” har äntligen det mesta fallit på plats. Där det tidigare var konstiga harmonier, slingor och konstiga vändningar upplever jag här att Kongh stramat upp sin riffkonst. Det är enklare, men betydligt tyngre. Jag tycker det är bra, och fyra spår på drygt fyrtio minuter är lagom. I slutändan är det dock den vokala insatsen som gör att Kongh inte höjer sig från bra till fantastiskt. Det skriks och sjungs rent om vartannat på ett jämntjockt vis genom alla spår. Efter några genomlyssningar sitter riffen kvar i tankarna, men jag minns inget av sången.
DENNIS FAHLGREN
