En annan verklighet. Sami Kurdi önskar att han kunde hälsa på sin mamma och syster i norra Irak, men det känns för farligt. Helst av allt skulle han vilja ta sin mamma därifrån. Foto: Jonas Nilsson.
Sedan folkomröstningen om självständighet i irakiska Kurdistan har oroligheterna i området trappats upp, inte minst kring den omstridda staden Kirkuk.
– Min syster och min mamma är så oroliga. Jag hoppas kunna ta mamma hit till Sverige, berättar Skelleftebon Sami Kurdi.
IS försökte få kontroll över oljefälten i provinsen under 2014, men slogs tillbaka av kurdisk militär. Fram till alldeles nyligen har den kurdiska regionalregeringen behållit kontrollen i området – som även den irakiska regeringen gör anspråk på.
Den 16 oktober inledde irakiska trupper och Iranstödd milis en offensiv i provinsen och intog många strategiska platser. Bagdadtrogna styrkor intog guvernörskansliet i centrala Kirkuk och enligt uppgift till TT flydde tusentals civila från staden.
Samis syster och mamma bor i Arbil, öster om Mosul och nordväst om Kirkuk. Han önskar att han kunde hälsa på men i dagsläget känns det för farligt.
– Min mamma är rädd för att de ska bli dödade, säger Sami.
Delshad Faqe, restaurangägare i Skellefteå, har nära och kära kvar i Kirkuk som han pratar med varje dag.
– Jag har aldrig varit så ledsen och orolig sedan jag kom hit, berättar han.
”Vi är alla människor”
I konfliktens kärna finns etniska och religiösa motsättningar. Delshad och Sami anser att kurder i Irak inte får samma levnadsvillkor som andra och röstade för självständighet på distans.
– Det ska inte spela någon roll om du är kristen eller muslim. Vi är alla människor, säger Sami.
På Delshads restaurang jobbar även Alan, som räds för sin familj på den iranska sidan av Kurdistan.
– Det är oroligt i alla delar. Jag vill att kurder ska få ett eget land där religionen inte bestämmer över lagen, säger han
Delshad ser separation från övriga Irak som enda möjligheten för att stridigheterna ska få ett slut. Han sätter fingret på hur likartade konflikter ihärdigt lever vidare.
– Våra föräldrar och farföräldrar har kämpat. Det kommer vi att fortsätta med och våra barn efter oss. Det tar aldrig slut, säger han.
Min syster och min mamma är så oroliga. Jag hoppas kunna ta mamma hit till Sverige.
