Häromdagen fick familjen ett långt brev från en av Carls vänner.
– När vi fick bekräftat att Carl hade omkommit var det som om klockan stannade och marken rämnade, men det fanns ändå en liten gnutta hopp kvar. Han kanske ringer. Det kan ha blivit någon felaktighet, säger Carl Edlings föräldrar Rolf och Jaana Edling till VK.
De befann sig i sin stuga utanför Hemavan när de nåddes av det fruktansvärda beskedet att deras son Carl fanns ombord på flygplanet. Han var på väg för att göra sitt tredje hopp för dagen.
Carl Edling var en av de omkomna i flygolyckan. Han blev bara 20 år. Den här bilden tycker familjen på ett bra sätt visar hur Carl var. Trygg, stolt och lycklig och på en plats där han vill vara.
Kvällen innan hade han kommit hem från ett fallskärmsläger i Sundsvall och han hade planerat att inom kort åka på ett nytt läger i Östersund. Först skulle han hem till Umeå och jobba några dagar på sitt jobb som ställningsbyggare och även göra några fallskärmshopp. Han tog alla tillfällen att få hoppa.
"Det blev hans grej"
Sedan i slutet av maj i år, då han fick sin A-licens och fick hoppa självständigt, och fram till olyckan hade han gjort 60 hopp.
– Carl började förra året och det blev hans grej. Han var så lycklig med fallskärmshoppningen. Som föräldrar var vi oroliga att det skulle hända något med fallskärmen. Carl lät oss förstå att det är rigorösa regler och med den vetskapen kände vi oss trygga och vi ville inte hindra honom från att hoppa, säger Rolf och Jaana Edling.
Den beskrivna glädje och lycka som Carl kände över att hoppa och vara fri i luften syns tydligt på bilder och filmsekvenser som VK får se när vi träffar Rolf och Jaana Edling i deras hem i Holmsjön utanför Umeå.
På plats finns även Carls storebröder Rasmus och Pontus. Han har även en storasyster, Daniella och två äldre halvbröder Andreas och Joel.
En filmsekvens från några av Carls hopp har musiksatts med låten Made Off skriven av svenska electro- och houseduon Nause.
’’You can try but never stop me
This is what I’m made of
I’ll never ever let go
This is what I’m made of
No one can control me.’’
Du kan försöka
men inte stoppa mig.
Det här är jag gjord av.
Jag kommer aldrig att
släppa taget
Det här är jag gjord av.
Ingen kan kontrollera mig.
Carl bodde hemma hos föräldrarna och han hade ett eget krypin i en stuga på tomten. På sängbordet ligger en tidning om fallskärmshoppning och flera andra saker som vittnar om hans stora intresse.
Efter att han tog studenten 2018 bestämde han sig för att jobba ett par år innan han skulle fortsätta att studera på högskola. Till hans många goda egenskaper som familjen och hopparkompisar vittnar om ska också läggas att han var målmedveten, plikttrogen och levde i nuet.
Som fallskärmshoppare var Carl en naturbegåvning. Från första stund var han hemma i luften, har instruktörer med flera i fallskärmsklubben berättat för hans föräldrar. Förra lördagskvällen kom Carl hem från ett fallskärmsläger i Sundsvall. Storebror Rasmus var då hemma i Holmsjön och han och Carl bakade pizza och åt tillsammans.
På söndagsmorgonen klockan 09.32 fick Rasmus ett sms från Carl. ’’Nu åker jag till klubben.’’ Klubben är förkortning av fallskärmsklubben.
Ett annat sms som Rasmus fick den dagen kom från Röda Korset. Han är aktiv i deras första hjälpen organisation och de skrev att medlemmarnas insats kanske skulle behövas vid en krissituation som uppstått.
Rasmus försökte nå Carl. Han ringde även sitt jobb på akuten på Universitetssjukhuset. Därifrån fick han veta att ingen från olyckan kommer att komma till akuten, eftersom ingen av de inblandade i olyckan går att rädda.
Rolf och Jaana Edling befann sig som sagt i stugan utanför Hemavan. De satte sig direkt i bilen för att åka de 38 milen hem.
"Otroligt nöjda över polisens och andras agerande"
Carls syskon var oroliga för att de skulle köra bil en sådan lång sträcka i det chocktillstånd som de befann sig i. De kontaktade polisen för att höra om de om möjligt skulle kunna hjälpa till med transporten hem?
– När vi befann oss i Storuman så ringde polisen och berättade att vi skulle få skjuts i en polisbil från Lycksele och att en polis skulle köra hem vår bil. Vi är otroligt nöjda över polisens och andras agerande, säger Rolf Edling.
Han och övriga familjen kommer flera gånger tillbaka till hur tacksamma de är över den hjälp och det stöd de fått från olika håll.
– Alla, myndigheter med flera, har ställt upp på ett makalöst sätt som stärkt oss och utan det stöd vi fått av fallskärmsklubben skulle det ha varit dubbelt så jobbigt. De är mycket mer än en klubb de är som en familj och de har tagit sig till oss till sin familj, säger Rolf.
Även släkt, vänner, arbetskamrater med flera har visat sitt stöd och sin omtanke. I Edlings hem i Holmsjön finns många bevis på det. Blommor och hälsningar i en stor mängd.
Häromdagen fick familjen ett långt brev från en av Carls vänner.
’’Han valde att vara den som brydde sig mest och pushade en mest. Det är något vi alla har möjlighet att ta efter och något som jag själv kommer att följa’’, står det i det brevet liksom:
Storebror Pontus läser brevet och rörs till tårar.
– Han var alltid glad och kramig, särskilt med mamma, tillägger Pontus.
På filmer när Carl hoppas syns det hur glad han är över att få utöva det som var hans stora passion. Han var en naturbegåvning som från första stund var hemma i luften, har hans hopparkompisar berättat.
För några år sedan hade Pontus en motorcrosscykel som Carl fick prova att köra. I våras köpte Carl en egen motorcross som står i ett förråd i Holmsjön.
– Jag kommer att köra den. Det blir ett sätt för mig att hedra Carl, säger Pontus.
På fredagen tog familjen avsked av Carl vid en bisättning på rättsmedicin.
– Vi fick pussa på honom och säga godnatt. Hela familjen sjöng också tillsammans en visa för honom som jag brukade sjunga när han var liten. Han kände och hörde nog alltihop. Det var en viktig del i sorgearbetet, säger Janna.
Familjen har också fått uppgifter om att medvetslöshet för de nio ombord inträdde snabbt och att döden var ögonblickligen och att de inte behövde lida. Familjen har valt att ta till sig den versionen som lindrar deras smärta.
"Vi får inte tillbaka Carl"
För familjen Edling kommer det för alltid att finnas ett före och efter. En tillvaro fram till 14 juli och en efter den dagen.
– Ingenting går att göra ogjort och vi får inte tillbaka Carl. Saknaden är som ett stort hål, men den fantastiska person han var och alla fina minnen som han lämnar efter sig kommer vi för alltid att bära med oss. Vi tar en dag i taget och steg för steg i vår sorgbearbetning. Vi låter tårarna komma när de kommer, säger Rolf och Jaana.
Bilderna och filmerna som finns på Carl hjälper till i sorgbearbetningen.
– Det är fina bilder att titta på när det är svart och när jag känner att jag inte vet vad jag ska ta mig till lyssnar jag på Laleh och hennes låt Some Die Young, säger Rolf.
Familjen vill på olika sätt hedra Carls minne.
– Vi vill så småningom göra något som på ett positivt sätt gagnar andra och framför allt fallskärmsklubben. Hur det ter sig får vi se. Vi ska också erbjuda någon att hoppa med Carls skärm som han åkte till Värmdö för att köpa, men som han aldrig hann hoppa med själv eftersom den inte hade hunnit bli certifierad för honom, säger Rolf och Jaana Edling.
Roland Edlund/Västerbottens-Kuriren