I två tidigare romaner skildrade Sofi Oksanen den sovjetiska ockupationen av Estland, temat är detsamma i ”När duvorna försvann”, men nu är fokus på den korta period när tyskarna ockuperade landet.
Titeln är dubbeltydig, men det får läsaren själv upptäcka. Boken handlar om Edgar, hans hustru Juudit och Edgars idealistiske kusin Roland och dennes fästmö Rosalie. Hon är Juudits syster och försvinner mystiskt innan bröllopet, men Roland tror sig veta vad som hänt. Edgar gifter sig med Juudit kort efter detta. Han samarbetar villigt med både tyskar och ryssar.
Äktenskapet är djupt olyckligt och Juudit bryts ned. Under krigsåren skiljs de åt och under den tiden blir Juudit förälskad i en tysk SS-officer och blir hans älskarinna innan makarna återförenas. När Edgar i sin nya roll som ryssarnas propagandaförfattare hittar tecken på att Roland kan vara vid liv blir han orolig.
Intrigen är komplicerad och berättandet lagt i många lager, precis lika komplext som Estlands historia och bokens karaktärer. Det är en bitter historia med ett slut som river i läsaren. På ett både glasklart vackert och sotat kärvt språk skriver Oksanen om ondskans och förtryckets mekanismer som ingen annan. Ja, det skulle vara Herta Müller då. Det är magnifik litteratur som Oksanen har skapat. Läs och njut!
LISELOTTE ENGMAN