Vänsterpartiet. Kjell Hanseklint lämnar partiet efter 36 års medlemskap. ”Jag har alltid trott att jag ska dö som Vänsterpartist, men så blir det inte.” Foto: Lars Eriksson.
Svetslopporna sprutar runt Kjell Hanseklint. Han står på sin arbetsplats i Ljusvattnet och svetsar. En helt vanlig arbetsdag om man bortser från att han i dag har kapat banden med partiet han tillhört så länge. I dag landar nämligen brevet hos Vänsterpartiet. Ett brev som gör slut på ett 36 år långt politiskt förhållande. Kjell Hanseklint lämnar inte bara partiet utan avsäger sig också sina platser i landstingsfullmäktige och regionfullmäktige.
– Jag har alltid trott att jag ska dö som Vänsterpartist, men så blir det inte. Det tar för mycket energi. Det ska inte ta energi att vara med i ett parti som ska vara ett verktyg för att förverkliga socialismen, säger han.
Läs Vänsterpartiets svar: ”I ett parti är folk vänner medan några andra är partners, men vi har inget jäv”
Hanseklint har under åren haft många inflytelserika positioner i partiet, både lokalt som nationellt. Förutom att han under många år har varit ordförande Vänsterpartiet Skellefteås styrelse så har han suttit i den nationella partitoppen, Vänsterpartiets partistyrelse.
Nu blir Kjell Hanseklint partilös, men han tror fortfarande på vänsterpolitik. Vad som kommer att stå på hans valsedel i framtida val vet han däremot inte.
– Om jag bedömer att Feministiskt initiativ har en chans att ta sig in i riksdagen, kommer jag kanske att rösta på dem. Men jag har faktiskt inte funderat på den där frågan, säger han.
1979 var året när Kjell Hanseklint klev in i partiet, men redan tre år innan hade han försökt att bli medlem.
– Under stora delar av 1970-talet valde partiet i Skellefteå att bara ta in rättroende Stalinister. Jag var inte Stalinist, därför fick jag inte bli medlem, säger han och skrattar.
Sprickan mellan Hanseklint och Vänsterpartiets ledning uppstod inför valet 2014. Där distriktsstyrelsen, enligt Hanseklint, gick emot den demokratiskt valda valkonferensen.
Under valkonferensen 2013 samlade partiet ett representativt urval av medlemmarna för att ta fram vallistorna för riksdag samt tre landstingslistor. Valberedningen hade inför valkonferensen föreslagit en lista där Hanseklint fanns som namn nummer två. Eftersom han inte hade några planer att satsa på landstingspolitiken gjorde han en egen lista för norra valkretsen som presenterades under valkonferensen.
– På den fanns jag på åttonde plats. Min tanke var att satsa på kommunpolitiken.
Listan som Hanseklint föreslog gick igenom och antogs enhälligt av valkonferensen.
– Det var ingen strid över huvud taget om listan och det gör sedan distriktsstyrelsens agerande så konstigt. Om det hade varit strid så hade det varit en helt annan sak.
Det var sedan efter valet som allt blev konstigt, enligt Kjell Hanseklint.
– Min syn på demokrati är att de namn som valkonferensen har satt som toppnamn de ska ligga bra till när de tyngre uppdragen fördelas. Framför allt ska man ha starka skäl om man inte nominerar de till de två tyngsta posterna till landstingsstyrelsen och hälso- och sjukvårdsnämnden. Första namnen på listorna ska sitta där, säger han bestämt.
Här menar Hanseklint att distriktsstyrelsen inte har tagit hänsyn till vad valkonferensen hade kommit fram till. I landstingsstyrelsen fanns det två ordinarie platser och en ersättare att tillsätta och lika många i hälso- och sjukvårdsnämnden.
– Förstanamnen på den norra och västra listan har blivit illa behandlade. De som var överst på listorna skulle ha haft ”första tjing” till platserna, men det fick de inte.
Högst upp på den norra listan fanns Ylva Hedqvist Hedlund, Villvattnet, men hon fanns inte föreslagen till någon av dessa poster, förklarar Hanseklint.
– Det retade mig mycket, men jag valde att vara tyst.
Det som fick bägaren att rinna över för Hanseklint var när det i juni 2015 uppstod en vakant plats i hälso- och sjukvårdsnämnden. Partiets distriktsstyrelse valde än en gång att åsidosätta den norra listan.
– De väljer att nominera en som står på tionde plats på Umeå-listan. För mig är det inte namnet utan principen. Synen på demokrati skiljer oss åt. När jag fick reda på detta, då kunde jag inte hålla käften längre.
Kjell Hanseklint satte sig och skrev en artikel till medlemstidningen Alarm. I den artikeln tar han upp oron över de odemokratiska strukturerna han ser i partiet. Den artikeln följdes av flera, både från Hanseklint och från distriktsstyrelsen. Klyftan mellan parterna växte och blev till slut väldigt infekterad.
– Partnern till den som fick ersättarplatsen satt i valberedningen. Jag skrev också att distriktsstyrelsen måste ta tag i detta så det inte går lika långt som det gått i Skellefteå. Där satt två av tre föreslagna ledamöter i valberedningen. Distriktsstyrelsen stoppar huvudet i sanden. Vi har en organisation som faktiskt inte ser det här. Det finns nepotism i partiet, säger han och slår upp ordboken och läser: ”Otillbörligen gynnande av egna släktingar vid tillsättning av tjänster och dylikt.”
Svaret Hanseklint fick från partiet var att de följer stadgarna och har sina skäl till nomineringarna av posterna.
– I så fall tycker jag att de ska redovisa dessa skäl, men det gör de inte.
Han slår fast att det inte är någon kritik mot personerna som blivit utnämnda till dessa poster utan organisationen som väljer att inte se problemen.
– I grunden tror jag att det beror på att det ideologiska bildningsarbetet i det här partiet har legat på fäfot i flera decennier. Jag vill påstå att det faktiskt inte pågår något bildningsarbete över huvud taget.
Han har tidigare varit en del av partidistriktets ledning, ordförande i distriktsstyrelsen, den han nu kritiserar hårt.
– Under min tid i distriktsstyrelsen tog vi hänsyn till valkonferensens vallistor. Det är min upplevelse.
Rent politiskt har Hanseklint inte några större invändningar, utan det är synen på demokrati som skiljer honom och Västerbottens partiledning åt, menar han. Nu går Hanseklint sin egen väg, men kampen lever.
– Jag har blivit arg och sagt vad jag tycker, men jag är inte bitter. Nu går jag vidare och förändrar samhället. På fredag börjar jag, då står jag i Skellefteå och säljer Norrskensflamman. Jag är ganska övertygad om att jag kommer att dö som socialist.
Jag har alltid trott att jag ska dö som Vänsterpartist, men så blir det inte
