Poyan Karimi spelar gärningsmannen Josef i filmatiseringen av uppmärksammade kidnappningen.
4 januari 2012. Några boende i byn Älglund i Robertsfors öppnar dörren för en okänd man som vandrar längs vägen, hungrig och kall. De ger honom mat men fattar snabbt misstankar om att något är fel. När de ringer polisen nystas snabbt en obegriplig historia upp – i byns gamla, kallställda skola har en 25-årig Uppsalastudent hållits fången i en veckas tid och den okända mannen är en av kidnapparna.
Brottet skapade löpsedlar i hela landet, och efter förhör med de tre gärningsmännen blir historien än mer märklig. I mitten finns hjärnan bakom det hela, mannen som förklarar brottet med att studenten själv ville bli kidnappad och som sedan ändrar sig och menar att det handlade om hämnd.
Det var också där, i gärningsmannens psyke, som regissören Anders Skog fastnade. Efter att ha lyssnat på P3 dokumentär om händelsen kände han direkt att det fanns något filmiskt där.
– Det är en väldigt speciell historia, och jag har valt att djupdyka i hur gärningsmännen tänkte. Speciellt frontfiguren, som jag har valt att kalla Josef. Efter att ha läst förhören och lyssnat på ljudupptagningar framträder en person med en övertro på sin egen förmåga, helt empatilös. Det är angeläget och intressant att fördjupa sig i, säger han.
Anders Skog, regissör till "Uppsalakidnappningen".
28 december 2011 drogades Uppsalastudenten av en kvinna, som i filmen fått namnet Shirin, och fördes sedan av Josef och ytterligare en person till huset i Älglund som gärningsmännen några dagar tidigare köpt via blocket. Där fanns ingen värme eller vatten och veckan som följde kantades av allt från jakt på mat till att hålla sig varm i 30 minusgrader.
Anders Skog är noga med att påpeka att även om filmen "Uppsalakidnappningen" följer det verkliga skeendet, så är det ändå fiktion det handlar om.
– Jag tog snabbt ett beslut att göra en film som bygger på verkligheten, men som innehåller mina egna tolkningar av karaktärerna. Här har vi en verklig historia som är svår att tro på, den går inte att hitta på. Men det har hänt. Det är fascinerande.
Trots mörkret i kidnappningshistorien beskriver Anders Skog filmen som en svart komedi.
– Det är en vemodig historia, och det märks i filmen. Det hade kunnat sluta väldigt illa. Men samtidigt insåg vi att många scener blev väldigt absurda, de var väldigt klantiga brottslingar. Som när de körde av vägen på väg till Älglund och förklarade skriken från bilen med att de hade en kompis som var bakfull i baksätet, till exempel. Det behövdes ögonblick av skratt i filmen.
Du har fått viss kritik för att filmen kallas för komedi. Vad säger du om det?
– Det som hände offret är inte kul, så är det verkligen. Och det är lika mycket drama som svart komedi. Men jag har varit noga med att fokusera på gärningsmännen, att försöka få ett grepp om dem. Det är självklart en svår balansgång när inspirationen kommer från verkliga händelser som ligger så pass nära i tiden men jag känner mig väldigt nöjd, säger Anders Skog.