Trygg. Kenny Wallström har fjällvandrat på egen hand sedan han var 12 år gammal och är aldrig ängslig. "Man måste använda förnuftet och ha bra grejer med sig ifall man blir fast någonstans längre än man räknat med.” Foto: Foto: Kenny Wallström.
Han lägger iväg rakt ut i vildmarken, ibland på snöskor, ibland i kängor, ibland i löparskor. Han simmar. I Hornavan. I timmar. Och han tillryggalägger distanser dagligen som en vanlig Svensson kanske lyckas skrapa ihop under en hel månad.
”Den egenskap att alltid bli upprymd av större uppgifter hjälpte mig till Sparta två gånger, hjälpte mig runt Mont Blanc och det var den egenskapen som drev mig när jag löpte från Kiruna till Malmö” skriver han i sin blogg.
– Men när man gjort allt det där är det ingen utmaning längre. Jag skulle nog kunna göra om det, men har inte motivationen till det, säger han.
Kenny tycker ändå att han är precis lagom.
– Det som kan verka extremt för andra är lagom för mig.
Det är alltså tio år sedan han sprang de över 200 milen från Kiruna till Malmö. Mycket har hänt sedan dess. Wallström är höftopererad och har hunnit ha en hjärtinfarkt sedan dess. 57 år gammal känner han sig starkare än aldrig förr.
– Skillnaden på de här tio åren är att jag är i bättre form nu än då. Jag undrar ibland om det inte finns någon övre gräns för vad jag kan orka, men jag fortsätter bli bättre så här långt.
Medan jag, lite fräckt, tänker på ålder - gör Kenny inte det.
– Åldern säger ju inte mycket om vad man kan prestera. Jag tror att jag kan hålla på så länge jag vill! En del har sina mentala staket just utanför altanen. Andra runt gården. Jag har rivit mina och jag känner mig väldigt fri.
Med åren längst landsvägarna i löparskor har han nog, så här i efterhand, letat efter sig själv. Blivit en ny Kenny efter varje strapats och med tiden kommit fram till vad hans nästa äventyr ska bli. Det ultimata. Ett med något djupare mening.
– Jag ska springa sträckan Abisko-Vuoggatjålme. I fjällvärlden utan snitslar, utan rutt, utan sällskap. Jag vill upptäcka naturen med gamla ögon, se den som man gjorde för flera hundra år sedan och med samma villkor som fanns då. Jag kommer att äta som man gjorde förr, med en kost bestående av bland annat renfeta, torrkött, torkad fisk och annat naturen erbjuder.
Lite annars än för tio år sedan, då drack han välling och åt bacon för att hålla igång.
– Välling för att den är extremt näringsrik, bacon för kalorierna. Jag använder inga konstiga kosttillskott på burk, aldrig i livet!
Kenny räknar med en sträcka på omkring 90 mil som han ska tillryggalägga på 20 dagar. Han tänker springa dit hjärtat vill.
– Det har med trygghetskänslan att göra. Man är bara vilse när man inte hamnar där man tänkt, men har man inte tänkt hamna någonstans är man ju aldrig vilse!
En extra krydda i äventyret blir samarbetet med Arjeplogsprofilen Roland Pantze. Han är kanske mest känd för sina vackra målningar av naturmotiv, men sysslar nu mera också med dokumentärfilm.
– Jag fastnade för Kennys vision om vad han vill uppnå med sitt lopp. Han kommer dels att bära med sig actionkameror, sen kommer jag att dyka upp och filma på utvalda platser. Det känns spännande!
Loppet är planerat att starta någon gång under vecka 28.
Två Arjeplogsprofiler i ett projekt. Kenny Wallström som ska springa Abisko-Vupggatjålme, Roland Pantze som ska dokumentera hans resa. Foto: Foto: Sofie Abrahamsson.
Naturfenomen. Naturens krafter fascinerar och kan få Kenny att springa upp och ned för ett fjäll massvis med gånger, om han inte hittar det han söker. Foto: Foto: Kenny Wallström.
Överlevnadskit. På Kennys kortare turer finns alltid ett grundkit med som innehåller bland annat första hjälpen, en litet stormkök, kikare, en typ av tält, sovsäck, kompass, isdubbar att fästa under skorna, en kamera och en kosa. Foto: Foto: Sofie Abrahamsson.