Jag har nog aldrig läst en så stilsäker, medryckande och komplett svensk debut som Jenny Åkervalls ”Jag tjänar inte”.
Hon har en bakgrund som talskrivare åt Göran Persson och Mona Sahlin, något som gett inblick i turerna i regeringskansliet. Det gör att romanen känns realistisk och trovärdig, i allt från intriger, maktkam och relationer till näringslivshöjdare till utsattheten som offentlig person.
Här finns två spår, det ena står Emre Oktan för. Han är pressekreterare åt statsministern, obekväm i sin roll och osäker bland alla höjdare. Här kommer Jenny Åkervalls erfarenheter väl till pass även om romanen är fiktiv.
Det andra spåret handlar om dagens psykiatri, med hårt ansträngd personal, växande arbetsbördor med suicidala patienter och remisser på hög. Den mer än fullbokade psykiatern Anna Sager går på knäna, att kombinera det krävande jobbet med familjelivet är inte lätt. Det handlar om lojalitet, kamratskap, föräldraskap, kärlek och stress i en nutid där det inte finns plats för svaghet.
De två spåren snuddar vid varandra i ett känsligt ärende, vägen dit är en njutning att plöja i något som är en thrillerliknande skildring av arbetslivets villkor i ett skruvat samhälle där mänsklighet sätts på prov. Lägg till det en snygg avslutning, välkomponerat!
INGER LUNDQVIST
