FOLKMUSIK. I midsommartider finns det få artister som passar bättre som högtidsackompanjemang än Kalle Moraeus. Denne är den folkkäraste av de folkkäraste vi har i detta land (Lasse Berghagen får ursäkta) och med sin fiol frammanar han tankar till ursprunget, ledighet och det bekanta. I inledande titelspåret är det som om midsommarstången redan var rest och dansen redo att börja. Och så fortsätter det i huvudsak. Har ni någon gång hört en Moraeus-produktion vet ni redan hur detta låter.
Skivans avslutning är verkligen en historia för sig. Nog för att han rubbar cirklarna en aning med en svängig version av ”Route 66”, men så kommer... ledmotivet från ”Schindlers list”! Ja, den kanske mest deprimerande och skakande melodislinga som någonsin skapats får avsluta vad som i övrigt är en väntad men gedigen kompott.
Moraeus må ha känsla för melodi och musicerande, men någon större sångare är han inte och det engelska språket är minst sagt kantigt. Därför hade det inte skadat med några gästartister som kunnat skapa en större variation i låtarna.
ANDERS SAMUELSSON
