Magda håller snyggt i kaféet och i personalrummet. Foto: Jeanette Lövgren.
I september förra året fick Josefin, 30 år, fast jobb som receptionist. Det var först efter att hon fick diagnosen ADD och Aspergers syndrom som livet så smått började att fungera.
–Det är helt underbart här och jag trivs med mitt jobb, säger Josefin Stenlund.
Tidigare var livet i obalans. I grundskolan orkade hon knappt med skolan, livet blev bara mat, sömn och läxor.
Hon började på textil och hantverksprogrammet på gymnasiet.
– Jag ville gärna jobba med hantverk av något slag, säger Josefin.
Både på grund av att hon fick en tarmsjukdom och att livet var i obalans, hade hon svårt att genomföra gymnasiet.
Hon hoppade av textillinjen och slutförde gymnasiet på Edelviks folkhögskola.
– Där fick jag så mycket hjälp både med skolan och även med mitt liv, berättar hon.
Efter det visste hon inte vad hon skulle göra. Då blev Josefin skickad till Utsikten, ett projekt som hjälper unga mellan 18-30 år som står utanför arbetsmarknaden.
Det fungerade inte heller så bra. Det blev bara stressigt. Josefin fick ingen ersättning.
Livet var upp och ner.
För cirka sju år sedan fick hon diagnosen ADD och Aspergers syndrom.
Först då kom Josefin i kontakt med stöd och service på Skellefteå kommun och då började det hända något.
Josefin prövade flera olika praktikplatser som hon trivdes riktigt bra på. Kläder var hennes stora intresse.
Hon fick bland annat sy upp kläder åt en konstnär, laga scenkläder åt muséet, och jobba som skomakare. Men av olika anledningar sökte hon sig vidare.
– Under ett par år var jag helt utan ersättning och kände mig inte som en del i samhället, bara som en börda, berättar hon.
Hon började praktisera i receptionen på stöd och service under några veckor.
– Bara att ha rutiner, ta emot kunder och att vara social, kändes bra, berättar Josefin.
I mars förra året fick hon ett jobberbjudande, ett fast jobb i receptionen på stöd och service. Hon kände sig glad att ha ett riktigt jobb, vara en i gruppen, samt att känna sig behövd.
Josefin sköter bland annat posten på tre våningsplan, hjälper kollegor, hanterar utskrifter samt möter kunder.
Hon går även en serviceutbildning en gång i veckan.
– Nu fungerar livet, jag har fått chansen att träna med min aspergers, det är ju ingenting som syns på utsidan. När jag gick ut gymnasiet, trodde jag inte att jag skulle klara av något jobb, men satte upp ett mål att ha ett fast jobb innan jag var 30 år och det fick jag, berättar Josefin.
Magdalena Långdal är numera skolvärdinna och har ansvar för kaféverksamheten på Guldstadsgymnasiet.
Nu känner 33-åriga Magdalena, eller Magda som alla kallar henne, att hon hamnat på rätt plats.
Det var John Karlberg, rektor på Guldstadsgymnasiet, som behövde en ansvarig för Kaféverksamheten på skolan.
– Jag tror att alla arbetsplatser behöver en Magda, hon tillför så mycket, säger John Karlberg.
Tidigare hade övriga i personalgrupp ett delat ansvar för kaféet men det fungerade inte alls.
Det var svårt att hinna med berättar John. Tack vare att han i kontakt med arbetskonsulenterna inom stöd och service på Skellefteå kommun fick han hjälp att hitta någon som passade för jobbet.
– Jag såg direkt att det skulle passa Magda, säger Jenny Eriksson arbetskonsulent på stöd och service.
Arbetskonsulenternas mål och jobb är att vara ett stöd. Och att hitta en meningsfull sysselsättning till de som har en funktionsnedsättning.
De gör en kartläggning om arbetsförmåga, motivation och personliga egenskaper. Och är sedan ett stöd och handleder utifrån behov.
Magda fick börja med att praktisera fyra veckor, och kände ganska snabbt att hon trivdes på med jobbet. Så praktiken övergick till en individuell placering.
– Jag var nervös i början, ganska snabbt var jag en i gänget, säger Magda.
Hon fick ett eget ansvar, nycklar och fick vara med på personalträffar. Från början fick hon ett schema med bildstöd för att underlätta, men det behöver hon inte längre.
Arbetsuppgifterna är många bland annat att sköta posten, hålla snyggt i fiket och personalmatsalen, hämta matlådor samt servera frukost.
– Vi brukar ha kontakt var tredje vecka. Det går så bra för Magda att jag känner mig lite överflödig, säger Jenny.
Magda hade tidigare varit i kaféet på hjorten och på Anderstorps aktivitetshus.
På Anderstorp jobbade hon i köket och städade men kände att hon ville ha mer ansvar.
– Förut så kunde jag känna mig lite utanför, men det gör jag inte längre. För det är så roligt att ha mycket ansvar, ler Magda och målet är att det ska bli ett fast jobb.
Nu har Magda vuxit med uppgiften och behöver inte bildstöd längre. Foto: Jeanette Lövgren.
Nu är Magda både kaféansvarig och skolvärdinna. Foto: Jeanette Lövgren.
”Hon gör ett fantastiskt jobb och bidrar socialt. Alla kan, men måste få rätt verktyg”, säger John Karlberg rektor som är handledare till Magda Långdal. Foto: Jeanette Lövgren.
Josefin Stenlund fick chansen till ett jobb. ”Att ta emot kunder och att vara social känns bra”, säger Josefin. Foto: Jeanette Lövgren.
På måndagar går Josefin en serviceutbildning. Foto: Jeanette Lövgren.
Josefin trivs bra med sitt jobb som receptionist, att ha arbetskamrater och känna sig som en del i gemenskapen. Foto: Jeanette Lövgren.
”Dagarna går så fort när jag jobbar”, säger Josefin. En av Josefins Stenlund arbetsuppgifter är att leverera post till på tre våningar. Foto: Jeanette Lövgren.