ROCK. Jag vet inte om John Fogerty börjar få ont om pengar. Men att ge ut sina mest kända sånger på nytt, med gästartister, luktar lite girigt. Det är nämligen inte ett enda av de 14 spåren som slår originalen. Däremot inte sagt att det är dåligt på något sätt.
Bäst blir Jennifer Hudsons (med fleras) New Orleans-osande ”Proud Mary” och Foo Fighters-insatsen på ”Fortunate son”. Det finns variationer som berör originalinspelningarna, men samtliga saknar den nakna desperation som gjorde CCR till ett av rockhistoriens bästa band.
Så, för att citera ett välbekant Pite-band: ”Spela nåt bra, spela Creedence”.
ANDERS SAMUELSSON
