Hur fler jobb ska skapas i Sverige då tillströmningen av asylsökande har varit så stor är just nu ett hett politiskt debattämne. Socialdemokraterna vill inte ha minimilöner som fastställs av statsmakterna. Lönerna ska skötas enligt den så kallade svenska modellen, det vill säga genom arbetsgivarorganisationerna och motparten fackföreningarna.
Centerpartiet och Liberalerna vill se andra lösningar, bland annat Centern kan tänka sig fastställda minimilöner. Norran mötte Timur och hans fru Faria häromdagen i Jörn. Deras två barn befann sig i skolan.
Se också: Het tv-debatt i Norran-studion om hur flyktingar ska få jobb
Timur har arbetat som chaufför i mångmiljonstaden Almaty i Kazakstan. Familjen har väntat i närmare två och ett halvt år på besked om uppehållstillstånd. De har överklagat ett avslag.
– Min dröm är givetvis att få stanna, att få ett jobb med lön där jag kan bidra tillbaka till staten genom att betala skatt. I ett första skede spelar lönen inte så stor roll, men jag vill ju inte se ett system där vi flyktingar utnyttjas, säger Timur.
Att vara asylsökande i Sverige innebär att man får en ersättning från 62 kronor per dag om man är sammanboende och 72 kronor per dag om man är ensamstående. De beloppsgränserna har legat stilla sedan 1992.
– Det innebär att vi är vana att leva med knappa marginaler, säger Timur som är oroad för sin fru.
Läs också: Deras dotter drunknade under flykten
Frun Faria har en under en längre period haft en del psykiska problem. Oviss framtid tar på krafterna.
– Sysslolösheten tar hårt på mig som människa. Jag försöker handarbeta och promenera för att skingra de mörka tankar jag ofta bär på, säger Farida.
Abbaba från Eritrea drömmer givetvis också om jobb i Sverige för henne och hennes 11 åriga son.
– Det viktigaste är ju att få ett jobb om jag nu får uppehållstillstånd. Efter två och ett halvt år i Sverige är det fortfarande oklart om vi får uppehållstillstånd.
Läs också: Oviss väntan tär hårt på flyktingarna
Ababba brister i gråt när hon samtalar med Norran. Tillvaron känns tung, efter två och ett halvt år i Sverige vet hon fortfarande inte hur framtiden kommer att te sig.
– Jag mår psykiskt dåligt. Jag har överklagat beslut om att jag inte får uppehållstillstånd vid två tillfällen. Hela dagarna går jag och funderar på om jag kommer att få stanna eller inte. Det är en tuff tillvaro och det är svårt att hitta något meningsfullt som kan skingra tankarna, säger Ababba samtidigt som tårarna kommer.