HIPHOP. Jay-Z har varit en ikon för hiphopen sedan han fräste ut raderna under sitt gästspel i Big L:s ”Da graveyard”. Sedan dess har mycket hänt, åtskilliga album har släppts, han är numera gift med ingen mindre än Beyoncé och äger kostymer som har ett styckpris motsvarande en dödlig människas årslön. Men inte nog med det, inför släppet av ”Magna carta holy grail” lyckades han skapa en debatt om den kommersialism som drabbat musikbranschen under de senaste åren. För inför skivsläppet hade Samsung haffat åt sig en miljon digitala kopior som de delade ut till sina kunder tre dagar innan övriga fans fick tillgång till albumet. Dessutom bjöd Jay-Z inte på en enda singel innan släppet.
Kommersiellt eller ej så skakar jag på axlarna över detta och använder mig av ”den som väntar på något gott”. För att vänta tre dagar extra på ”Magna carta holy grail” är, föga förvånande, värt det. Fyra år har gått sedan Jay-Z släppte sitt senaste soloalbum, ”The blueprint 3”, men trots sina pauser när det gäller skivsläpp lyckas han alltid vara aktuell. 2013 års album är inget undantag och precis som tidigare handlar det om grymma rim, feta beats och gästspel från bland andra Justin Timberlake och Rick Ross.
Jay-Z bjuder på lagom med skryt och slag på bröstkorgen blandat med kärlek till familjen. Förutom det sistnämnda känns det välbekant och tryggt, vilket kanske inte är den känslan man letar efter i hiphop, men här går det an.
EMILIE SJÖLUND
