Mona Olofsson.
Sedan 1973 har hon arbetat som biomedicinsk analytiker på forskningsenheten vid Skellefteå lasarett.
Blodmarkör
Den avhandling hon disputerat i rör metoder för att utesluta hjärtsvikt genom en markör i blodet: NTproBNP.
– Det finns redan som rutinprov där hjärtsvikt misstänks. Det vi tittat på, är hur provsvar med förhöjda värden ska användas för utredning av patienter, säger hon och tillägger:
– Det vi kom fram till är att man sannolikt inte har hjärtsvikt med ett värde under 200.
Avhandlingen kan även nyttjas för att förutsäga inläggning, framtida prognos och behandlar svårighet att ställa diagnos på kliniska grunder.
Allt startade 2000 när hon och Kurt Boman, professor i kardiologi, började fundera kring hjärtsvikt. Via Heimdalls hälsocentral upptäcktes att många äldre blev inlagda. Då arbetade Mona Olofsson med projektet HeartNet på halvtid och skrev ett basarbete om hjärtsvikt i en studie där 170 patienter ingick.
Fick dispens
Kurt Boman övertalade henne att skriva en bok om Heimdallprojektet och att disputera. Mona Olofsson fick dispens för att söka in på doktorandutbildningen. I oktober 2010 blev hon antagen.
– Det var jätteroligt och jag har haft mycket nytta i utbildningen av det jag gjort i mitt arbete.
Den 29 maj i år hölls den tre timmar långa disputationen.
– Det var fantastiskt roligt och jag har fått mycket respons, men jag tänker väl inte inleda någon forskarkarriär, säger hon.
Hon söker ändå medel för vidare forskning kring hjärtsvikt.
Har du gjort skillnad?
– Det tycker jag. Det är jätteviktigt att göra någonting för äldre och multisjuka och det är aldrig försent att göra det man brinner för.
Det var fantastiskt roligt och jag har fått mycket respons.