ÄREVARV. Rosa körs av Klara Andersson och Alicia Normark. Foto: Annika Eriksson.
– Det känns jättestort det här, och lite nervöst, det är blodigt allvar nu, säger Lövångers Ryttarsällskaps ordförande Linnea Sjöstedt.
Det är med hjälp av allmänna arvsfonden, Skellefteå kommun och idrottslyftet som ridhuset kan byggas.
Ansökan tills arvsfonden skickades in strax före jul, vilken de arbetat med i ett halvår. Men tankarna på ett rishus är äldre än så.
– Det måste ha varit tio år sen vi sökte för första gången, säger Marie Andersson, ridinstruktör.
– Målet har alltid varit ett ridhus. När jag var liten hästtjej tänkte jag att ridhus, de finns bara i fantasin. Det känns skönt att vi kan ge småtjejerna det här, säger Linnea.
– Det känns fantastiskt, vi har förstås hoppats men hade nästan räknat med avslag. Och här står vi idag, det är galet! Riktigt häftigt och ett lyft för hela bygden, berättar Marie Andersson.
Nyheten spred sig bland ridsällskapet och bemöttes med glädje och förvåning och de känner båda att det kommer göra ridskolans elever mer delaktiga i hästvärlden.
– Vi har haft väldigt korta säsonger i och med att vi inte kan ha verksamhet året runt, förrän nu. Det finns mycket hästar här också, det blir utmärkt att kunna hålla igång året runt, säger Marie.
– Förr när vi hade riktiga vintrar kunde vi pulsa runt i snön, men nu är det oftast isigt istället för snöigt. Det är farligt för både hästarna och ryttarna, det är en jättestor skaderisk om man ramlar på så knöligt och hårt underlag. Det kan vi inte riskera, berättar Linnea.
Ridskolan är hjärtat, berättar Linnea, men de har också hållit i ridläger och hoppträning utifrån intresse. När ridhuset står klart kommer de lägga till körning som en gren på ridskolan, som för tillfället har 60 ridande barn.
– Vi har fått ett riktigt uppsving. Tidigare år har det varit ungefär 35 elever, jag vet inte om det beror på att vi får ett rishus eller om det finns fler ridsugna barn idag. Det är fullt upp, säger Linnea.
Markarbetet kommer hålla på under hösten och planen är att rishuset ska stå klart, isolerat, handikappanpassat och färdigt att användas, vid påsk. Senare väntar en ny utomhusbana.
– Ett krav vi haft är att vi ska kunna hålla igång verksamheten under tiden bygget pågår, på en provisorisk ridbana. Det kommer vara tyst på kvällen så hästarna kan jobba och röra på sig under kvällspass, det måste de få.
Hästarna kommer att flyttas en bit för att inte störas eller skrämmas av oljudet från byggmaskinerna.
Tre shetlandsponnyer har fått äran att medverka på invigningen, och det är dags för Rosa att få undersöka grävmaskinen närmare innan de tar sitt ärevarv.
Alicia Normark och Klara Andersson sitter i Rosas vagn, tätt följda av Ada Renström, Maja Andersson, Jenny Öhman och Danielle Bergman med hästarna Isadora och Elvira som spatserar runt banan innan det är dags att ta första spadtaget.
– Det känns som en milstolpe för bygden, det har inte byggts något stort på länge i Lövånger och det är jättekul att kommunen satsar på det här, säger Isak Andersson som håller i spaden.
– Han har varit en stor hjälp med ansökan och en bra motpol till oss tjejer, så han är väldigt lämpad att ta första spadtaget, förklarar Marie.
Marken är hård som betong, hävdar Isak, som trots detta gräver några ihärdiga tag med spaden medan åskadarna skålar för en utvecklad verksamhet.
När jag var liten hästtjej tänkte jag att ridhus, de finns bara i fantasin.
OVERKLIGT. Marie Andersson och Linnea Sjöstedt har länge drömt om ridhuset. Foto: Annika Eriksson.
SKÅL. Föreningen och eleverna firade. Foto: Annika Eriksson.
STOR MOTOR. Isak Andersson utsågs till att ta första spadtaget för sitt engagemang i projektet. Foto: Annika Eriksson.