På droppställningen hänger två vätskefyllda påsar. Innan Rolf Lindberg får återvända hem igen ska tre påsar cytostatika in i hans kropp via dropp.
– Jag brukar sitta och läsa och kanske slumra till och vänta på att de här påsarna ska tömmas. Det brukar ta mellan tre till fyra timmar, säger han.
Han sitter inlindadi en filt med en deckare och lite vatten står på bordet intill.
Med jämna mellanrum kommer sjuksköterskan Marita Lundgren förbi och ser över hans värden eller om droppet rinner som det ska. Hon har på sig både handskar och ett förkläde för att skydda sig mot det starka läkemedlet ska ge cancercellerna en ordentlig omgång.
– Jag trivs bra här. Alla tar väl hand om mig, allt från läkarna till de som kommer med maten.
Efter behandlingenpå lasarettet får han cytostatika hemma i två dagar då han bära en midjevätska som ger dropp.
– Efter behandlingen brukar jag sova i 24 timmar. Sedan går det sakta uppför, berättar Rolf Lindberg.
Totalt ska han behandlas12 till 14 gånger innan han är klar och kroppen ska få vila. När Norran träffar honom får han sin nionde behandling.
– Vad jag förstår mår jag oförskämt bra efteråt. Ofta hör man om de som går ner i vikt, men jag har gått upp, säger han och ler.
– Det enda som jag har känt av är att maten inte smakar lika bra som förut. Nu smakar den mer metallisk.
För honom är det viktigtatt cancersjukdomen inte tar över hela hans tillvaro.
– Jag sitter på tåget och låter läkarna köra. Jag fick ett råd av en kompis och det var att ge fasen i att googla. Jag gör som doktorerna säger.
Det var i juni som Rolf Lindberg fick sitt cancerbesked och efter det har han behandlats kontinuerligt av läkare. Dagarna innan hade han köpt en sommarstuga strax utanför Skellefteå.
– Då undrade jag hur det skulle gå, men det har varit min räddning. Då har jag något att göra när jag mår lite bättre. Jag har ett par elaka kompisar hjälper mig med stugan och som låter piska vina över mig, säger han och skrattar.
Svårast med att få cancerbeskedet, tyckte han, var att se reaktionen från sina anhöriga.
– Jag håller mig positiv, men det har varit jobbigt att se när min fru och mina två barn mår dåligt av min sjukdom.
Innan han själv fick cancerhade han en annan syn på vad det innebär. Då förknippade han det direkt med döden.
– Men det är inte som förr då man bara dog. Själv har jag har i och för sig inte frågat om hur min prognos ser ut. Det blir som det blir, säger han och fortsätter:
– Jag blev ändå chockad när jag insåg hur många det ändå är som har eller har haft cancer av de jag känner eller träffar.
Jag håller mig positiv, men det har varit jobbigt att se när min fru och mina två barn mår dåligt av min sjukdom