#metoo-kampanj i sociala medier. Foto: Fredrik Sandberg/TT.
Min äldsta dotter är tretton år. Några gånger varje vecka blir hon kontaktad av okända män på nätet. De vill prata med henne, de vill skicka bilder till henne. På stan kommenterar män hur hon ser ut. Hon märker hur de slänger långa blickar efter henne. Män som är i min egen ålder eller äldre.
Hon är tretton år och redan har hon tillräckliga erfarenheter för att kunna skriva #metoo i sociala medier.
Den erfarenheten har inte jag.
Jag är man. Det betyder att jag aldrig utsätts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Det betyder att människor alltid lyssnar på mig när jag pratar. Det betyder att jag inte förminskas, tystas och får överseende blickar. Det betyder att jag inte våldtas.
Jag kan inte skriva #metoo i sociala medier.
Jaha, en pappafeminist som först nu har vaknat upp bara för att han själv har döttrar. Nja, nog har jag förstått att problemet är utbrett, vilket jag skrivitom flera gånger tidigare. Men när det kommer så nära att det handlar om mina egna barn är det klart att det blir extra påtagligt.
Den senaste veckans #metoo-kampanj i sociala medier har satt sökljuset på ett utbrett samhällsproblem. En kampanj som effektivt tystade snacket om att det bara är ”vissa kulturer” som ofredar kvinnor eller att ”sexuella trakasserier är ett importerat problem”. Kraften och bredden i de vittnesmål som framkommit visar att detta problem skär genom alla skikt i samhället.
Om detta också leder till konkreta förändringar i vardagen återstår att se. Där har inte minst vi män ett otroligt stort ansvar.
Förutom man är jag också arbetsgivare. En roll som jag säkert delar med vissa av er som läser detta. I den egenskapen har jag ett särskilt ansvar för arbetsmiljön hos oss. Den senaste veckans vittnesmål visar att detta arbetsgivaransvar har brustit på sina håll. Även min egen bransch har granskats hårt den senaste veckan. Och möjligen blir rubrikerna större då det handlar om kända personer.
Men vi får inte glömma att detta är ett samhällsproblem som skär genom hela arbetslivet, alla branscher.
Ett snabbt och resolut ingripande från den chef eller arbetsledare som får kännedom om sexuella ofredanden på sin arbetsplats är ett måste och tecken på gott ledarskap.
Men då krävs det också att man har odlat en tillåtande arbetsmiljö där var och en vet vart denne kan vända sig och där det finns förtroende för att ens historia faktiskt tas på allvar.
#metoo har gjort oss smärtsamt medvetna om ett problem som inte går att blunda för.
Dessa vittnesmål försvinner inte bara för att vi tittar åt ett annat håll.
Kraften och bredden i de vittnesmål som framkommit visar att detta problem skär genom alla skikt i samhället.