Per-Henrik Lango har några tamrenar i hägn på gården. Då och då bjudar han på rengodis – renmossa och det uppskattas. Foto: Bertil Sundkvist.
De svåra åren kommer med kortare intervaller. Per-Henrik Lango är säker på att det som upplevs som onormalt i väderleken i dag kommer att betecknas som normalt om tio år.
- Förr hade man ett talesätt att renbetet aldrig låser sig överallt. Endera var det bra i fjällen, i skogslandet eller vid kusten. Men nu är det dåligt överallt, utom en liten fläck riktigt nära havet, men det är begränsat bete.
Per-Henrik Lango förstår de som slutat med renskötseln, eller aldrig börjat och istället sökt sig till gruvnäringen. Där är månadslönen både bra och garanterad.
Och det är inte bara klimatet med långa och regniga höstar som stör. Per-Henrik Lango tycker inte att lagstiftningen är på renskötarnas sida. Att möjligheten att hålla nere rovdjursstammarna är för små.
- Det kryllar ju av rovdjur. När renarna tar slut har inte rovdjuren något att äta, säger han syrligt.
Han upplever det sämsta året vad beträffar renbetet. På 60 år har det aldrig varit sämre.
- Men jag vet att det var ett svårt år 1936. Det var tjockt snötäcke och då dog det mycket ren.
